Utslängd, hemlös och tillslut... Stekare!

Hallå mina vänner! Vilken dag det har varit, vilken dag. Bli utsläng, ringa samtal, checka in, leta boende, checka ut, titta på boende, slå till på boende och nu... ett ställe att kalla "hemma". Kan ta det hela i den aningen längre versionen om det så önskas. Okej, då åker vi!

Dagen började där gårdagen slutade- hemma hos den aningen sinneslabila tanten (äldre kvinna, skulle säga runt 60 kanske. No offence till möjliga bloggläsare i den åldern som inte vill bli kallade tanter.. eller äldre damer för den delen). I alla fall, vi vaknade runt 8.30 och 5 minuter senare fick vi reda på att om vi inte ville bo kvar där var vi tvungna att lämna huset senaste kl. 9, så det var bara att packa ihop våra små knyten och bege oss iväg, men först placerade vi med varsam hand $40 var på köksbordet- som önskat! Vi begav oss då direkt mot bussen som skulle ta oss till HI-hostel här i Whistler och allt gick så smidigt så, enda tills jag kom på att jag hade glömt lasta på mitt egna skidfodral på bussen och fick genast hoppa av och spatsera tillbaka till hållplatsen där det låg och väntade på mig. Väl at the hostel blev det fullt grejor på rummet och vi satte oss i uppehållsrummet alla fyra och letade boende febrilt i flera timmar. Otaliga mail och telefonsamtal senare fick vi tillslut napp och begav oss glada i hågen in till byn för en visning.


Skidbussen/bussen här i Whistler kostar $2 per resa och det är inte möjligt att få någon växel ifall man skulle vilja betala med större valörer. Det var i alla fall med bussen vi åkte in till Creekside som det heter för att möta upp Mike på Creek Lodge. Det var en synnerligen trevlig man med aningen slitna kläder som visade oss vårt framtida hem, och vilket hem sen! Vi har två sovrum, två badrum, två ingångar, två balkonger, två kaffebryggare, kök, öppen spis, tre dubbelsängar, två enkelsängar (staplade på varandra) och en soffa. Här finns dessutom heltäckningsmatta, brödugn och säkert 15 sängkuddar. Vi slog till direkt, skakade hand, fick nycklar och tog farväl av Mike. Juste, sa jag att det är utsikt över backen och gångavstånd till liften?

Vi fyra (jag, Carro, Viktor och Carl-Oskar (Carl and Oskar in the same)) köpte återigen varsin bussbiljet á $2, åkte tillbaka till hostelet, förklarade vår situation för receptionisten, fick vaska en natt på hostelt, hämtade våra väskor och checkade ut. Sen glömde vi betala varsin bussbiljett på bussen och begav oss mot Creek Lodge, våra drömmars mål. Här snyltar vi dessutom på grannens internet. Det har nu kommit till den punkt då jag beskriver dagens födointag... en bagel. Vi gick i och för sig och handlade diverse förnödenheter till vårt nya crib så vi åt lite pasta nu på kvällen, man annars inget mer. Vem behöver mat när livets sol lyser en rakt i ansiktet hela dagarna liksom?

En del av det ena rummet hemma hos oss.

Veckans mat.

Så, nu har det blivit dags för mig att gå och lägga mig och ni ska antagligen snart (om ni inte redan har) gå upp. Hejdå med er!

- Henke

Ps. Mamma, pappa, alla ni som kanske oroat er för mig- andas ut! Idag är en dag av mirakel och ännu ett skedde nu på kvällskvisten efter en kort (men nödvändig) dusch. Locket- eller ska jag säga dövörat?- har efter fem dagar äntligen, och jag kan inte lägga till nog så många äntligen i denna mening, släppt! Det är som att ha återuppstått och vaknat i en ny, underbar värld med massor av LJUD. Jag hör igen, och vilken hörsel sen. Kommer kunna störa mig tusen gånger om inatt på kylen som brummar igång, grannarna som verkar ha en förkärlek till tung bas, kranen som droppar osv osv. Och jag kommer njuta av varenda sekund! Låt ljuden flöda bara, mina öron lyssnar mer än gärna. Over and out. God natt,
- Carrobarro. 

Dårhuset..

Okej, inte riktigt som planerat, men ändå ganska nice- på det stora hela. Vi började förmiddagen med att släpa alla väskor (projekt större) till tågstationen och tåget som tog oss till bussen som skulle ta oss till Whistler. Fixade lite med väskor osv innan vi fick gå på bussen, och äntligen kunde vi börja resan mot slutdestinationen! Resan tog ca 2,5 h men åh så himla fint det var under tiden! Vi åkte på en väg som gick längs med en vik, och såg alla bergen torna upp sig på alla sidor om vattnet- en smula magiskt! Vi såg också när gräset blev mindre och mindre grönt och till slut byttes helt mot snö, och bergen blev bara högre och högre. Och solen lyste hela tiden!


Till slut kom vi ändå fram till målet, foten av Whistler Mountain och busstoppet i Creekside där vi skulle möta upp ägaren till boendet som vi ringde på igår. Det var svinkallt, om man jämför med i Vancouver, och hon var lite sen, men solen lyste och vi höll humöret uppe ändå! Till slut rullade en bil upp bredvid oss och ut steg ett äldre par som frågade efter fyra svenskar- vi antog att hon menade oss. Så vi lastade in vårt pick och pack och följde med dom hem! Lite random bara.. De var himla trevliga dock så vi var väl glada, i alla fall till en början. När vi kommit fram och fått se våra rum + höra lite om deras tankar om uthyrningen blev vi inte lika säkra längre. Känslan av att alltid behöva känna sig som gäst här, kanske också i kombo med priset (som ger en ett utrymme på typ 10 kvadrat) var inte helt bra. Vi fick alla fyra också känslan av att hon led av en svårare grad av separationsångest och kanske på något sätt försökte ersätta sina utflugna barn med oss, vilket kändes allt annat än bra! Så vi gav oss snabbt som ägat ner på byn för att leta upp närmaste Wi-fi (Starbucks) och ringde/mailade runt som galna efter eget place. Dock var det sagt att middagen serverades kl 19, så vi fick glatt ta oss tillbaka till dårhuset för det första riktiga målet mat på hela resan! Värt ändå. Boendehistorien har i alla fall slutat med att vi sover här i natt och sen blir det tillbaka till hostelsängar i fem nätter, tills vi hittat något eget. Håll tummarna!


- C & H

bye bye Vancouver, helloooooo Whistler!

Färdigpackade på en kvart (ingen svår prestation då jag mest unvikit att packa upp över huvud taget. Och ja, det blir svårt till slut att bestämma vad man ska ha på sig..) och frukostätna- MASSOR med bagels, wiho! Roffade åt oss några att ha som matsäck dessutom, man vet ju aldrig när vi får mat nästa gång. När vi tittade på klockan var den bara 9.45, så vi skyndade oss ut för att hinna med att skaffa oss lite kanadensiska telefonnummer. Tji fick vi, de öppnade 11, så vi får nog skita i det idag och hoppas på det bästa att det finns att skaffa i nästa by också.

Nu fördrivs resterande tid med att titta på Canada's Worst Drivers innan vi ska checka ut (om 19 minuter tack och lov, det finns roligare att se, tro mig.). Sen börjar helvetesfärden. Jag talar om de fem kvarter vi måste släpa på väskorna- jag kanske ramlar ner och dör på vägen (let's hope not, men solen skiner, väskorna väger multum och jag måste ha dunjackan på mig eftersom den tar störst plats i väskan..). Men som tur är är det söndag och senast vi var ute var det folktomt på gatorna, så kanske kanske kan vi cruisa som vi vill med skibagsen.



Nu lämnar vi vårt KFC-kyckling-doftande rum på Granville St för- badabadam- WHISTLER MOUNTAINS, Jihoooooo! See you there.

- Carrobarro.

Vancouver dag 2

Det är tur att vi är två här borta så att vi kan hjälpas åt. Till exempel så hör inte Carro när larmet ringer på morgonen eftersom hon har haft lock för örat enda sen vi kom, och då är det tur att jag har supersonic-öron och kan hjälpa henne komma upp på morgonen. Larmet ringde i alla fall kl 9 imorse, så det var bara att hasa sig ner till frukosten. Vi blev båda ledsna när vi insåg att alla bagels var slut, så det blev rostbröd, och små svampiga flingor istället (men det är ju också gott). Efter att ha laddat batterierna för dagen träffade vi de andra (som satt och knaprade på alla goda bagels dom hade snott med sig till rummet på morgonen) och diskuterade dagordningen. Vi bestämde oss för att ta oss till tågstationen för att köpa biljetter till Greyhound-bussen till Whistler imorgon. Solen sken härligt rakt i ansiktet på vägen till stationen och vi hann se lite av både Historic Chinatown, vatten och ganska fula hus (de fina husen står ganska glest här borta). Väl på stationen pratade vi med en något trött expedit men lyckades få varsin biljett med 25% rabatt (jag för att jag är HI-hostel medlem och Carro för att hon langade fram sitt CSN-kort och intygade att hon pluggade hårt hemma) så det hela landade på $23/person.

En kaffe och en biljett senare och vi var redo för strapatsen tillbaka in mot stan. 

Eftersom vårt hostel ligger mitt i stan finns det en hel del butiker som lockar till shopping. Vi har dock försökt hålla våra fingrar i styr (om man bortser från kameraväskan jag köpte idag) eftersom vi inte riktigt vet hur mycket pengar det kommer på åt för att leva när vi väl är i Whistler. Måltiderna idag har till exempel bestått av en gratiskaka som låg i köket till lunch samt ett paket nudlar och en grillad kyckling delad på 3 till middag (men det var en väldigt god kyckling). Annars har vi försökt leta lite telefonalternativ, men inte slagit till än (det kostar att ta emot samtal här tydligen) och vi har även ringt på ett potentiellt korttidsboende uppe i Whistler som vi ska få titta på direkt när vi kommer dit imorgon. Annars har ju jag och Carro ett hostel att slagga på i åtminstone 5 nätter.

Utsikt - kvällstid

Utöver alla bilder försöker vi även filma lite för att kanske (i sinom tid) få ihop en hejdundrande kortfilm om livet som arbetslös livsnjutare. Än så länge har vi inte börjat redigera och har inte så mycket material heller så det dröjer nog ett tag, men vi försöker i alla fall. Men eftersom klockan är prick 22.00, Carro redan sovit i en timme och Gold diggers in Alaska på Discovery Channel  numera är slut tänkte jag också börja krypa till kojs. Ses imorgon - då med en update från WHISTLER (wiiihoo)!


Fred ut
- Henkepenke

Resan hit.

Resan hit började på Arlanda i torsdags runt åtta-tiden, då fokus mest låg på att hålla tummarna att väskorna inte skulle vara för tunga, samt att planet skulle vara i tid. Lyckades med både och (tydligen missade vi snöovädret med millimeter, tack som 17!). Fördrev lite tid med fika och att vänta i största allmänhet (och hoppas på att bli uppgraderade till business, det gick sådär..).


Väl på planet bjöds det på förfriskningar, och inga dåliga sådana! Kyckling, potäter och bea- mumselimums. Och förstås de obligatoriska guldfiskarna, men de finns inte på bild. Måltiden avnjöts till diverse filmer, tex The Social Network och The Town. Båda till belåtenhet.

9 h och några fler filmer senare landade vi i Chicago- 30 min före i schemat! Fantastiskt. O'Hare lär tydligen vara världens största flygplats, men gjorde oss inte direkt imponerade. Stressigt och ostrukturerat börjar väl att beskriva det hela. Dåliga på skyltar är de också. Men vi hade ju inte så bråttom så allt blev bra till slut och vi hittade nästa gate där vi hade ytterligare 2 timmar att döda, så vi köpte varsin pizza och caramel-frappe och väntade på bording. Till vår stora glädje blev vi faktiskt uppgraderade den här gången (inte hela vägen till business, men i alla fall till Economy Plus) vilket innebar orimligt mycket benutrymme och omärkbart bredare stolar.

Flighten pågick 4,5 h men det kändes som om vi åkte tillbaka till Arlanda och till Chicago igen. Tiden gick så himla långsamt (kan i och för sig bero på både trötthet, ingen mat och att de visade Social Network igen, vilket inte var lika intressant som första gången). Juste, det var på O'hare som vi först kom i kontakt med våra två svenska vänner som vi umgåtts med hela tiden här på plats. På Vancouvers flygplats, som råkade vara himla fin, modern, trevlig och smidig (tvärt emot O'Hare), införskaffade vi våra arbetstillstånd och fick närmare kontakt med våra vänner så vi tog oss till hostelet tillsammans. Humöret var kanske inte riktigt på topp sådär 24 timmar efter avfärd och bagaget kändes tyngre än någonsin (de otaliga rulltrapporna gjorde inte saken bättre eftersom de 2 meter långa skidväskorna inte alltid beter sig som man vill) så läggdags kl. 21.00 (06.00 svensk tid) kändes helt rätt. Nattvilan kändes oändligt lång och skön och när vi vaknade 12 timmar senare bjöds det på bagels, flingor och juice!

- C & H

Jetlag my ass.

Vi är landade, framme på hostelet i Vancouver, utsövda (eller ja, inte så mycket längre.. Men vi vaknade utsövda iallafall!), fått röra på oss och solsken + frisk luft för första gången på ett bra tag, så man kan säga att slitaget av resan rann av oss ganska fort. För tusan vad trött jag var igår när vi kom fram! Allt var dock i tid och alla väskor kom fram, så egentligen fanns det ingenting att klaga på, förutom själva faktumet hur lång tid det tog. Från dörr till dörr = 24,5 h! Sen sov vi gott.

Vaknade till spöregn i morse vilket inte kändes så kul kanske. Men sen vankades det frukost här där vi bor, kändes som en helt okej bonus. Var inte så sugen på att gå ut och leta mat det första man gjorde direkt! Och vilken tur vi hade då eftersom när vi steg utanför dörren för att upptäcka staden sprack det upp och solen kom till och med fram! Blev en tretimmars upptäcktsfärd med två svenskar vi träffade på flygplatsen, trevligt och kul att se oss omkring lite. Det är rätt stort här! Benen var ovana dock för det känns redan som jag har träningsvärk.. Så efter lunch (importerade nudlar, mumsi) tog vi en välförtjänt vilostund/naptime på ca fyra timmar. Sen kunde vi ge oss ut på stan igen! Kontantkortsjakt och middagsjakt, men vi hittade väl egentligen inget. Eller ja, förrän vi letade upp KFC på kartan och så fick det bli. Den har avnjutits i sängen framför Future technics och Millionair matchmaker, intelligentare än så blir det inte. Tack jetlag för det, jag är nära stendöd just nu (och klockan är bara halv elva). Men äh, orkar inte bita ihop. God natt.

På promenixen med de andra svenska killarna.

Vi hittade någon typ av kinesisk park där man kunde filosoferar osv. Vi tittade mest på utsikten.

Knäppisar som har gigantiska fåglar runt husknuten.

Typ pytteliten del av Vancouver.

Utsikten från rummet i eftermiddags. Finsol!

Mmm middag.. 

- C & H.

Dan före dan!

Det här med att packa är ju en sport. Skidor, x antal underställ (mer eller mindre fashion), kamror, sladdar och laddare till diverse elektronikprylar, spirngskor, stödstrumpor, fleecetröja, jeans, strumpbyxor, handskar, försäkringspapper, bankdosa, foton på familj och vänner, handduk (med tigermotiv, check), Ipren, tandborste, solkräm, försvarets och andra godbitar från Apoteket, osv osv. And that's about it! Allt packat trängre än sardiner i två (gigantiska) väskor. Förhoppningsvis har jag lyckats med det omöjliga och klarat av att få det till á 23 kg, men man kan ju kanske hålla en extra tumme för det.. 

Imorgon 10.20 bär det av då, och snälla gode någon där uppe i himlen skicka inte ner för mycket snö just precis då- för just nu är jag faktiskt allra mest rädd för förseningar. Och då ska vi ändå vara borta i fyra månader..! 

- Carro.