Whistler i vår: Jetlag my ass.

Vi är landade, framme på hostelet i Vancouver, utsövda (eller ja, inte så mycket längre.. Men vi vaknade utsövda iallafall!), fått röra på oss och solsken + frisk luft för första gången på ett bra tag, så man kan säga att slitaget av resan rann av oss ganska fort. För tusan vad trött jag var igår när vi kom fram! Allt var dock i tid och alla väskor kom fram, så egentligen fanns det ingenting att klaga på, förutom själva faktumet hur lång tid det tog. Från dörr till dörr = 24,5 h! Sen sov vi gott.

Vaknade till spöregn i morse vilket inte kändes så kul kanske. Men sen vankades det frukost här där vi bor, kändes som en helt okej bonus. Var inte så sugen på att gå ut och leta mat det första man gjorde direkt! Och vilken tur vi hade då eftersom när vi steg utanför dörren för att upptäcka staden sprack det upp och solen kom till och med fram! Blev en tretimmars upptäcktsfärd med två svenskar vi träffade på flygplatsen, trevligt och kul att se oss omkring lite. Det är rätt stort här! Benen var ovana dock för det känns redan som jag har träningsvärk.. Så efter lunch (importerade nudlar, mumsi) tog vi en välförtjänt vilostund/naptime på ca fyra timmar. Sen kunde vi ge oss ut på stan igen! Kontantkortsjakt och middagsjakt, men vi hittade väl egentligen inget. Eller ja, förrän vi letade upp KFC på kartan och så fick det bli. Den har avnjutits i sängen framför Future technics och Millionair matchmaker, intelligentare än så blir det inte. Tack jetlag för det, jag är nära stendöd just nu (och klockan är bara halv elva). Men äh, orkar inte bita ihop. God natt.