Bergsbestigarna

Vaknade upp i vårt palats för första gången och det kändes alldeles alldeles underbart, bortsett från det faktum att locket för örat var tillbaka. Det känns som att någon där uppe vill straffa mig för att jag är för glad eller något, tydligen får allting inte klaffa under en och samma dag.. Men i alla fall, började dagen med en videokonferens från hemmet i Uppsala som bestämt. Det var trevligt och kul, och lite magiskt ändå att man kan få så bra kontakt med ett helt världshav emellan sig! Frukostdags sedan, och vilken frukost sen! Efter storshopping på mataffären igår hade vi investerat i både tonvis med ägg OCH havregryn. Detta kunde inte gå fel! Och det gjorde det inte heller. Men, som i det mansdominerade kollektiv jag nu befinner mig, går det såklart inte att bli mätt på en så enkel måltid som tre ägg och havregryn. De behövde mer. Sagt och gjort, varför inte koka varsin portion pasta, steka upp den i olivolja och ta som enkelt mellanmål (direkt efter frukostdisken dukats av skall tilläggas) innan det var dags att bege sig? Där satt vi med varsin gaffel och två högar stekt pasta framför oss, och behöver jag tillägga att faten rensades rätt snabbt och enkelt? Piece of cake.

Mätta och belåtna (en definitionsfråga) och till slut klädda i full mundering gav vi oss iväg runt 12-snåret för att kasta iväg alla pengar vi har (hade) på något så simpelt som ett liftkort. 13500 kr skulle de ha!! Kan ni tänka er?! It better be some good skiing up there, var väl det som for först genom huvudet.. Men så fick man ju förstås ett nyckelband på köpet också. Så generöst. I alla fall, glada i hågen att vår resa äntligen skulle löna sig gav vi oss tillbaka till Palatset, klädde på oss ännu mer och gick ner mot liftarna igen - taggade till tänderna att ta oss an berget framför våra fötter. Och ja, två liftar senare stod vi där, backarna utbredda framför oss, snön i perfekt skick, knappt en kotte så långt ögat nådde (nåja, kanske några. Men knappt nämnvärda). Behöver jag säga att det var perfekt? Kanske en smula kallt, men det känns inte riktigt läge att klaga på det i ett sånt här sammanhang. Dessutom var det bara två och en halv timme kvar tills liftarna stängde, så vi bet ihop (och tog en värmepaus modell kortare efter halva, men det är väl försumbart?).


Glada och nöjda, och en smula väderbitna avslutade vi det hela på Starbucks med en kaffe och lite tilltugg för att fira vår första dag på berget. Äntligen får vi belöningen för hela höstens slit! Och det är så värt det. Väl hemma igen catchade vi upp med killarna om dagens strapatser, eftersom vi inte åkt mer än ett åk tillsammans innan vi skildes åt. Överlade lite om hur långt det var värt att färdas för att storshoppa igen, men kom fram till att vi skulle prova vår bys grocery store #2 istället för att ta bussen iväg till Village. Buss kostar ju som bekant pengar, och det finns ju roligare saker att göra för dom än att åka buss.
Storhandla är ett stort projekt. Man ska kolla in utbudet, bestämma sig för vad man kanske behöver, kolla lite till och inse att behöver precis andra saker (dvs de som är till extrapris), överlägga lite om vad som är nödvändigt för vår överlevnad samt hygienisk levnadsstandard, kompromissa om diverse lyxigare tillbehör och oenade tycken för saker och ting, och sen till sist bestämma att det är dags att avsluta, betala (sucka lite över totalsumman) och sedan ta sig hem med allt, ganska nöjda ändå "för vi fick ju trots allt rätt mycket för priset". Nu är dock vår kyl näst intill fylld- dvs det finns mer än ägg och cola där nu, SAMT vi fick en middag näst intill Nobelnivå, vår standard sedd. Pasta och köttfärssås- nom nom! Man anade till och med lite grönsaker i form av burkmajs. Efter middagen bjöds det på kaffe och nu är Palatset fyllt av ett rofyllt lugn, herrarna är mätta och belåtna och det är strax läggdags. Imorgon väntas puder och vi är fulla av förväntan, så det är nog lika bra att kasta in handduken för idag redan på stört! Over and out.
- Carrobarro.