Var är pudret?!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att gå upp ur sängen! Jag har alltid varit något av en morgonmänniska och hoppat upp ur sängen (nåja, relativt) så fort klockan ringt. Kan ha och göra med att jag var en obotlig tidspessimist då det begav sig och livrädd för att missa bussar/komma försent/ja you name it..? Här däremot, är det att utan ägna det en endaste tanke för mycket så lätt så lätt att bara trycka på snooz och fortsätta skönhetssömnen. Dessutom har jag här (och endast här) fördel av mitt lock- som ja, fortfarande envisas med att inte släppa vänsterörat- eftersom jag varken hör klockan eller något annat när jag sover på höger! Tur att jag inte har en tid att passa med andra ord, då det sällan blir uppstigning inom 45 min efter att klockan ringt första gången..

Men idag tog vi oss ut relativt snabbt ändå (var vid liften ca kl 11) och ovanför molnen sken solen rakt i ansiktet på oss! Underbart. Vi skulle dock inte spendera mycket tid på berget innan vi tog oss ner på andra sidan igen, eftersom det var dags för shopping #2 idag! Så vi staplade fram i pjäxor längs Village små gator i jakt på skidorna som verkar gått åt som smör här. Lite rekning senare och jag var några hundra dollar fattigare men ett par feta skidor rikare! Tror det kan ha varit sista paret i stan, men nu står de så fint tillsammans här i hallen tillsammans med resten av familjen!

Vad beträffar skiddagen idag har den varit riktigt fantastisk faktiskt. Eftersom shoppingen gick fortare än tänkt fick nog i alla fall tre timmars åkning, och med solen skinande kan det ju inte bli annat än bra! Vi tog oss an lite bortglömd (och okej lite frusen) puder för att få in stämningen, och sen en hel del svängar i backar vi inte ens sett än. Vår första släplifttur blev också av, tänka sig! Hade sagt att skidorna skulle hämtas ut vid fyra så det kändes onödigt att åka hem emellan bara för att skynda oss tillbaka med bussen, så vi envisade oss kvar i backarna och tog sista liften upp prick tre, precis innan den hann stänga. De sista åken var kanske inte magiska med tanke på att molnen låg tätare än någonsin och på vissa ställen var det nästan svårt att se skidorna framför sig. Men ner kom vi och bestämde oss för en kort after ski (tillsammans med kanske halva befolkningen här på det till synes populäraste stället, precis nedanför liften). Konstaterade att musiken i alla fall inte ändras bara för att man är på andra sidan jorden. Skönt, vi kände oss som hemma.

Eftermiddagen har i stort varit lugn som en filbunke och som vanligt ungefär. Maten dagen till ära var en typ av sås (förstås) spetsad med någon typ av ost, serverad till pasta (förstås). Riktig söndagsmiddag! Efter dagens ändå relativt många åk är jag faktiskt redan rätt trött, så kanske blir det en tidig kväll för än gångs skull. Inte minst för att orka upp- för en gångs skull- i morgon till den nyfallna snön! Håll tummarna för att mirakel händer.


Ciao for now
- Carro.

ps. Om ni tyckt att det har varit krångligt att kommentera hittills- our bad. Det är nu ordnat och så länge ni har ett namn är det bara att ösa på oss tankar och lovord (eller annat, skriv vad ni vill)!