Inte så spännande måndag.

Vad synd att jag fått de tråkiga dagarna på sistone.. Men jag ska göra mitt bästa för att leverera till er ändå!
Vi vaknade i ottan, av alarmet som tur var, och inte en stekpannemissbrukande C-O idag igen. Faktum var faktiskt att båda våra rumskamrater låg däckade av både den ena och andra åkomman, så de masade sig upp långt efter oss- och då hade vi ändå snoozat tre gånger och gått upp ytterligare en halvtimme senare. Blev alltså inte först ut idag heller, men det kanske var lika bra det. Vi insåg så småning om att det inte skulle bli någon lång dag så vi packade varken kamera eller matsäck och skippade ryggan helt fullt med andra ord. Väl vid liften var det folktomt (tacka vet jag veckodagar) så vi var uppe på ett nafs och bestämde att dagen skulle gå åt till att utforska backar vi inte åkt förr (eftersom vi insett att det måste finnas en hel sådana, med tanke på att vår repertoar består av ca 7 olika. Max). Sagt och gjort, vi tog outforskade vägar ner igen, och studerade liftkartan i jakt på smultronställen vi måhända skulle ha missat. Det bar oss hela vägen ner till Village till slut och ungefär där blev jag vrålhungrig. Halvvägs upp- i vad som måste vara världens längsta och tråkigaste gondol- gick det över till lätt illamående, snurr i huvudet och akut värmebölja. Åksjuka eller inte vet jag inte, men en smula obehagligt i vilket fall så när vi äntligen landade på fast mark igen bestämde det nog slutet på dagen. Som plåster på såren tog vi trots allt en ny backe ner, vilket var till belåtenhet då vägen ner brukar vara den värsta backen av alla här men denna var faktiskt mer eller mindre okej!

Klockan var väl strax efter två när vi äntligen var hemma igen, och ÄNTLIGEN fick i oss lite mat igen. En bagel. Tack för maten liksom, min magsäck kommer krympa till en storlek rymlig nog för en isbit innan den här resan är över.. Men det mättade ett tag i alla fall, och under tiden började vi se en ny serie tillsammans, Boardwalk Empire, som tydligen ska vara en hit. Jag vet inte än eftersom jag någonstans halvvägs bestämde att det var lämpligt med en powernap. Jaha, och så var det med det, får kanske se slutet någon annan ledig stund. Resten av eftermiddagen spenderades med att vara hungrig, tvätta hår och underställ och så småning om börja med maten, som jag dagen till ära slängde ihop helt själv! Köttfärssås-kreativiteten har aldrig sett en sådan hög nivå som här i huset ska ni veta! Idag piffades den med hjälp av gröna linser, extra mycket grönmögelost och en hel del chiliflingor som vi fått tag i. Ser du mamma, det blir nog folk av mig med någon dag snart!

Och kvällen tillbringades i vanlig ordning ihoptryckta framför ännu en Jönssonligan. Imorgon hoppas vi på bättre väder, hälsa och matrutiner! Adieu för nu.

- Carro

Ps. Eftersom kameran inte fått följa med alls idag bjuds det på lite gamla godingar istället. En liknande från igår med vädret vi önskar oss varje dag, och så en med utsikten över vår lilla by. Håll till godo så kommer vi igen imorgon istället! 

Solskenspizza

Skrammel, skrammel, skrammel väcktes vi av imorse. Det var Carl-Oskar som hade ställt sitt larm på 07:45 och kom in i vårt rum, tände alla lampor, tog fram kastrull och stekpanna och gud vet vad och började ladda upp världens mosterfrukost till sig själv. Vi var måttligt glada och Carro vaknade upp med huvudvärk så från och med nu får han minsann sitta och häcka inne på toaletten och mecka med sitt spritkök om han vill steka på ägg och korv i ottan. Han stack i alla fall ut själv sen eftersom Viktor låg hemma och mådde lite dåligt idag, och jag och Carro tog en liten sovmorgon med tanke på Carros huvudvärk. Jag passade då dessutom på att försöka efteranmäla lite poäng på mitt SAS-kort (som jag skaffade nu innan avfärd för jag tyckte det kunde sitta fint med lite poäng) men det fungerade inget vidare så jag la ner det projektet. Anledningen till den tidiga morgonen var en molnfri himmel och en prognos som lovade sol hela dagen. Jag och Carro var ute i backen vid 11:30 ungefär och mötte då upp Carl-Oskar för att ta ett par åk i parken. Det var väldigt lite folk idag för att vara en söndag och jag passade på att öva lite snurrar och testade även på det största hoppet. Mycket mer än så blev det dock inte eftersom det var 15 grader kallt och diverse tår och fingrar började säga ifrån, så vi tog ett sista åk upp på toppen för att kunna fotografera den underbara vyn för att sen ta oss ner mot vårt hem. På vägen passade vi på att åka lite offpist och kolla in potentiella platser att bygga ett eget hopp på, så snart mamma- snart blir det volter för hela slanten! (Du kan vara lugn, jag lovar).

När vi stigit innanför dörren började operation värma tår och vi tryckte även i oss varsin bagel med ägg till lunch. Därefter följde en liten power nap för mig eftersom jag inte fick sova ut på morgonen och sen passade jag och Carro på att titta på det senaste avsnittet av Solsidan, som är ungefär den kontakt med omvärlden vi har här borta. Inga nyheter, ingen information, ingenting vet jag om någonting känns det som, så det är kanske dags för mig också att ändra startsida på datorn till någon seriös tidning så jag kan hålla mig uppdaterad... eller måste man det? Kvällen har sedan spenderats både i soffan framför ytterligare en Jönssonligan-film men också på- konstpaus- pizzerian! Efter vår insikt om att vi lever på pyttelite matpengar/dag bestämde vi att en pizza i månaden kan man ju kosta på sig, och eftersom januari börjar lida mot sitt slut fick det bli idag. Det var väldigt gott må jag säga att få byta bort köttfärsen en kväll och lyxa till det lite, så nu längtar jag till februari så vi kan göra det igen- bara en dag kvar nu!!!

Inför morgondagen väntar mer blåhimmel och solsken, och så ska det vara ett tag fram över nu har de sagt. Välförtjänt tycker jag efter otaliga dagar av regn, moln och dimma. Det ska dessutom bli några grader varmare så tårna slipper frysa och man kan stanna ute hela dagarna förhoppningsvis. Det ser ljust ut mina vänner!

- Henke

I trollskogen.

Kl 08.30 (vid närmare eftertanke vad det nog snarare 8.39, dvs en snooze senare..) imorse hoppade vi upp ur sängen, drog bort gardinerna från fönstret och upptäckte till våra glada förvåning hur marken var täckt av snö! Underbart. Och inte bara därför att all det gråfula som täckt byn de senaste dagarna pga tö nu är borta och vitt igen.. Kastade i oss frukosten- bokstavligt talat alltså, jag har aldrig sett någon äta gröt så fort som Henke, drog på oss grejerna och begav oss mot liften. Alltihopa på den rekordsnabba tiden 1h 51 min. Men trots våra försök att vara tidigt upp i backen, var ödet emot oss idag. Morgonen var klar, prognosen sade 95 % säkert sol och det var lördag morgon. Vilka tror ni joinade oss i liftkön om inte halva Vancouvers befolkning och några till från Seattle (som vi delade lift med). Det tog med andra ord en stund att ta oss upp och vi var inte på toppen innan tjugo över elva ändå. Kanske är en bra grej det här med sovmorgon trots allt? Vi lät dock inte våra miner sänkas, utan gladde oss istället åt den mjuka mattan som såg ut att täcka större delen av bergen! Och med våra kloka huvuden börjar bli lite vana nu hade vi äntligen valt rätt skidor och tagit ut våra nya älsklingar på några provåk i deras rätta miljö den här gången!

Som jag sagt, man vet aldrig hur dagen ska sluta, och idag var verkligen inget undantag. Det började med att vi stod bakom två svenska tjejer i liftkön (varav en frågade om mina skidor wiho! Fast på engelska, mindre wiho..) och pga ett mindre missöde att lära känna dom i kön och hamna i samma lift, tänkte vi följa efter när vi gått av. Så blev dock inte fallet när de nästan panikartat (verkade det som) åkte iväg innan vi ens hunnit gå av.. Tur var kanske det, eftersom det resulterade i något smått magiskt! För att inte nämna äventyrligt till tusen. Från den liften går en transportsträcka, och Henke som var på puderhumör och med Bent Chetler på fötterna såg varje snöhög som ett potentiellt åk. När vi kom fram till en sluttning- som slutade i granar och ett staket- undrade han därför om jag trodde att man kom förbi på andra sidan? Tveksamt sa jag, och lade till att staketet kanske fyllde någon funktion. Men för att inte verka allt för negativ föreslog jag att han kunde ju åka fram till kanten och se hur det såg ut. I värsta fall var det ju bara att gå upp igen. Sagt och gjort, han surfade ner i två svängar och tittade ut över granarna. Fortfarande tveksam. Men så såg vi spår lite till höger om oss, och bestämde oss för att följa dom, vilket var en vinst! Granarna mynnade ut i en liten sjö av knädjupt puder, och det må ha varit fyra svängar vi fick men tusan så fint det var att skidorna äntligen fick komma till sin rätt! Väl nere i en backe igen fortsatte det roliga ännu en stund innan vi till slut nådde liften.

Det hade vi det här laget börjat snöa rätt rejält, och Henkes vänstra öra led av blåsten, så trots att klockan inte var mer än strax efter ett bestämde vi att det kanske var läge att dra oss tillbaka. Vi hade trots allt en tid att passa hemma (x-games började 14.30) och vi hade ju varit ute tidigare idag... Men för att inte vara hemma allt för snabbt hade vi en annan hemfärd i tankarna. Dum idé insåg vi snabbt när vi famlade i molnen som omringade toppen, i början på en backe vi aldrig åkt förut och i en färgskala som inte sträckte sig mycket längre än till vitt. Vi irrade runt där både länge och väl, innan vi till slut fann någon potentiell väg hem som inte slutade med skyltar som sa åt oss att "Ski area boudary". Backen var dessvärre uppkörd, och äventyrslusten sa åt oss att skogen var roligare.. Jahapp, och där började nästa äventyr. Vi cruisade runt i den lilla skogen ett tag och höll oss ganska nära backen, tills skogsslingan smög över i en flodfåra och träden reste sig plötsligt högre och högre.. Men vi tänkte väl inte så mycket på det, annat än vilken fantastisk miljö det egentligen var! Dessutom följde vi andras spår hela tiden så någonstans skulle vi väl komma tillbaka till backen igen. Fåran blev smalare, träden högre (och nedfallna på sina ställen vilket gjorde framkomligheten en smula förhindrad), och backen mer och mer avlägsen.. Efter att ha dokumenterat hela stället och vår lilla stig till slut slutade i någon sorts uppförsbacke med ett nedfällt träd över alltihopa, där spåren vi följt dessutom plötsligt tog slut gav vi upp. Backen såg vi kanske trettio meter ovanför oss så det vara bara att ta av sig skidorna och kravla sig dit. Det var ett roligt litet äventyr, men jag var glad att få ta den vanliga backen ner sista biten, och det hela blev oss en resa på 50 min. Vilken tur att vi åkt i tid då, för det slutade med att vi nu var hemma prick halv tre!


Resten av kvällen har bestått av mer x-gamestittande, sen middagoch så till sist en Jönssonligan idag igen. Imorgon väntas sol så nu ska vi vila våra trötta ben för en fin dag på berget! Klockan står som vanligt på 08.30.

Tjingeling!
- Carro.

Tidig morgon och lyxmat.

Aldrig har vi gått upp så tidigt idag. Klockan 8:30 plingade det till i telefonen och Carro ställde sig upp som ett ljus på momangen. Vi har nämligen kommit fram till att enda sättet att komma upp på morgonen är att genast kliva ur sängen och ställa sig raklång någon annanstans. Jag låg i och för sig kvar några minuter till, men jag somnade inte om... tror jag. Sådär i gryningen såg det ut att kunna bli en ganska bra dag vädermässigt då molnen låg högt ovanför toppen och man kunde skymta den blå himlen bakom, men så blev det inte när vi var uppe i backen inte. Då spöregnade det minsann här nere i byn och några hundra meter upp på berget snöade det rejält vill jag påstå. Anledningen till den dramatiska väderomställningen var att vi inte var uppe på berget för än klockan hade slagit 11:30. Morgonen blev nämligen aningen utdragen på grund av diverse Skype-samtal hem till Sverige och en sen frukost. Eftersom sikten bara var ett 10-tal meter och 3D-effekterna fungerade sämre än gamla blå-röda 3D-glasögon bestämde vi oss för att det nog var bäst om jag helt enkelt lärde Carro hur man körde på boxarna i small-parken, men efter två åk där och ett åk i den större parken tröttnade vi helt och bestämde oss för att åka hem istället. Jag kan dock meddela till er som är nyfikna att det gick ganska bra för Carro om man bortser från att det möjligen var lite knappt med fart, så imorgon ska vi båda skriva på lite papper så vi får åka i de allra största hoppen och öva på diverse dubbelvolter.


Eftermiddagen och kvällen har sedan flutit på i vanlig ordning med diverse datortid, shoppingtid, matlagningstid och filmtid. Det var vår tur att både handla och laga mat idag, och eftersom vi räknat ut att vi bara äter för drygt 30:-/pers/dag bestämde vi oss för att lyxa till det med både kokosmjölk och currypasta till maten vilket resulterade i en lite kryddstarkare köttgryta med ris. Vi har även bestämt att vi kan lyxa till med med pizza/sushi/annan hämtmat minst en gång i månaden, så på söndag vankas det resturangbesök (vi har lite köttfärs vi måste äta upp imorgon nämligen). Vi lyxade även till det med både chipsinköp och nya kakor när vi var i affären, så oss har det inte gått någon nöd på idag. Jajuste, vi köpte en browniemix som vi tryckt i oss tillsammans med vispgrädde framför ett sånt storartat mästerverk som Jönssonligan får guldfeber. Förhoppningen är nu att det ska fortsätta snöa under natten och att det ligger en fin vit matta utanför dörren imorgon så vi kan åka lite puder. Annars får det nog bli några åk i parken imorgon tillsammas med våra sambos. Carl-Oskar har nämligen köpt nya skidor idag eftersom hans glid inte har varit det bästa och han knappt fått fart till sista hoppet om han såväl spikar från toppen. Carro måste ju dessutom öva lite på rails- för att inte tala om mig.

- Henke

Lite om annat.

Efter igår tog vi en välförtjänt sovmorgon, och därav har det inte blivit många knop gjorda idag. Rätt mycket slötid, liten promenad, lite fika, lite middag och lite film. Så jag kan ju passa på att berätta något roligare för er, än att göra en alldeles för lång och ointressant detaljerad beskrivning av dagens slappande.

Ska vi ta något om landet vi för tillfället bor i kanske? Vi avslutar nu vår tredje veckor på vift, och hittills har redan en hel del skillnader märkts vad beträffar hemlandet och bortalandet. Vi tar det i punktform va?

• Dörrknoppar: vem gillar dem och vem vill egentligen ha dem? En mycket osmidig uppfinning då man ska öppna en dörr med händerna fulla. Ett handtag är det ju bara att trycka ner med armbågen eller vad man nu har ledigt till hands, men en knopp som måste både vridas om och öppnas mot dig?! Nehejdu, ett typexempel på uppfinning jag faktiskt inte önskar att jag kommit på först (det finns många andra sådana dock, men låt oss hoppa över de just nu). 
• Heltäckningsmattor. Varför?! Det är olämpligt när man spiller något på den, när den blir dammig, när man ställer blöta skidor på den (det blir rostfläckigt, fyi) osv. Det är däremot rätt mysigt på morgonen när man tassar upp ur sängen, och säkert också anledningen till varför det finns... 

Men det är inte bara negativt här! Och framför allt inte mestadels heller. Något av det allra bästa (tycker jag, och det är förutom billigt fika och bergen så tätt inpå) är hur trevliga alla är här!

• Kassörskorna frågar hur man mår och önskar oss en trevlig kväll, varenda gång vi handlar! Dessutom packar de ner sakerna åt en i kassar så att det bara är att springa hem med en gång sen. Tack och bock!
• Ovanstående gäller dessutom alla som jobbar i liftarna. Ja inte det där med nedpackningen, men att de hälsar, frågar hur man mår, önskar oss en great day osv osv. Dessutom bär de skidorna åt en från liftkön och ställer de i gondoldörrarna så man slipper göra det själv! Det kallar jag service (särskilt eftersom jag alltid har haft svårt för det där..)
• Skulle det vara så att en buss blir full så behöver man inte upptäcka det den hårda vägen, dvs att den surt bara åker förbi hållplatsen och man själv står kvar som ett fån. Nej, då skriver de snällt ut det i "textrutan" utanpå bussen; "Sorry, this bus is full". De ber till och med om ursäkt för det! Kanske något för UL att haka på mån tro..? 

Ja, det var väl allt det för den här gången! Nu ska vi sova för att förhoppningsvis vakna upp till en puderfylld dag! Egentligen spelar det i och för sig ingen roll då pojkarna ju har en date med de norska killarna i parken, men man kan ju hålla tummarna ändå..

Natti natti!
- Carro.

Fetingskidor och disco!

Bloggandet uteblev igår kväll på grund utav att vi var upptagna från middag till mitt i natten för första gången den här resan, så jag tänkte dra igenom gårdagen nu istället. Det hela började med att vi, som vanligt, hade svårt att komma ur sängen så vi var inte ute i backen för än runt 11-snåret (som vanligt). Skillnaden med igår var dock att väl ute i backen stod jag och Carro på var sitt par betydligt större skidor än vanligt. Det hela kändes väldigt ovant och åker man inte puder är det ett himla mission att få upp skidorna på skär på grund utav att man i princip måste slänga sig med hela sin tyngd in mot backen, vilket ofta resulterar i att balansen fallerar. Efter några åk fick vi dock upp snitsen lite och man började vänja sig vid de fladdrande plankorna man hade fastspända på fötterna. Nackdelen (och fördelen) med att ha två par skidor är att man varje dag måste välja vilket par man ska ta. I förrgår valde vi ju till exempel de vanliga skidorna, vilket snabbt visade sig vara ett dumt val, med tanke på att det ändå fanns en del lössnö man kunde latja runt i. Eftersom vi inte ville göra om det misstaget igår valde vi istället de fetare skidorna, vilket också snabbt visade sig vara fel val just igår. Det var varmare igår vilket resulterade i att snön hade packat ihop sig och det både mycket tyngre och hårdare där ute, så vi hade alltså valt fel skidor... igen. Men det gjorde inte så mycket egentligen, för både jag och Carro tyckte det var nedrans roligt att få testa våra nya inköp och nu har vi redan har vant oss vid dem slipper vi köra in dom när det väl har kommit 50 cm nysnö, så då ä de bar å åk!

När vi väl kommit hem vilade vi en stund och jag avnjöt första filmen ur Jönssonligan-serien tillsammas med de andra grabbarna medan Carro tvättade sitt underställ. Jag har förresten också tvättat mitt ena underställ eftersom jag inte orkade ha eksem längre. Det var otroligt skönt att kunna dra på sig understället utan att känna att det kommer klia eller att det luktar apa faktiskt. Det var även vår tur att laga mat igår, och istället för den sedvanliga köttfärsen hade vi lyxat till det med lite anguskött som vi rörde ihop tillsammans med ris och lite sås. Jag har nu även kommit underfund med varför visst kött är billigare än annat- det innehåller 99% vatten/annat oätligt. Gårdagens kött blev alltså snarare kokt än stekt eftersom det gav ifrån sig en otrolig mängd vatten och tidigare när vi köpt de billigaste bacon de har, har det också blivit kokt- fast i fett. Efter maten satt vi sen och taggade till inför kvällsen festligheter samtidigt som vi tittade på diverse klipp från YouTube.

Om vi inte har nämnt det tidigare så kryllar det av australiensare här, och det är på grund utav att de har studieuppehåll nu när de har sommar hemma hos sig har vi fått lära oss. Och för er som inte vet när Australien har sin nationaldag kan jag meddela att det vet vi- det var igår! Det har peppats till bland folket här i Whistler inför "Aussie day" i flera dagar nu och igår small det. Vi åkte in till Village och hamnade först på en bar som de andra pojkarna rekommenderade eftersom man inte behövde betala något inträde och det fanns krokar man kunde hänga jackan på själv = ingen garderobsavgift, men det var inte jättekul där så vi gick därifrån ganska snabbt och hamnade istället på Longhorn, som är ett av de mer kända ställena här i Whistler. Det var väldigt roligt där och vi träffade många roliga människor. Inte så många från Sverige dock, men en himla massa norskar och danskar, så det var kul. Vi drack äcklig öl och hittade en matkniv som vi nu har utökat vårt kök med och bestämde dessutom dejt med några norskar i parken imorgon. Men that's about it. Over and out!

- Henke

Manchester, mediciner & mat

Det är alltid så svårt att förutse hur en dag kommer bli när man vaknar, även om det kan tyckas att alla dagar här faktiskt ser på pricken lika ut.. Dagen började med (när jag äntligen hörde alarmet vill säga, tycks ha nästan pinsamt lätt att ignorera/drömma om det/missa på annat sätt. Men än en gång, jag har ju en ursäkt) lite skype-update från hemlandet. Alltid så kul att se att allt är sig likt hemma, fastän det känns så långt borta. Skönt att få en nyhetssammanfattning i enorm korthet också, vi är ju minst sagt isolerade till vår lilla bubbla här, har faktiskt så pass lite koll om omvärlden att jag nu bytt startsida från Apple till DN.se. Får se om det hjälper mig att hänga med en smula i alla fall...
När vi väl fått i oss frukost (kokta ägg i dag som omväxling!) och slappat ett himla tag bestämde vi oss för att ge den mulna dagen en chans och tog oss an backarna. Vi gjorde dock det stora (men det visste vi ju inte då) misstaget att inte ta de nya skidorna, med motivering "att vi inte ville bli besvikna av de första åken med dom om de inte skulle vara perfekt underlag". BIG mistake. Nåväl, perfekt är kanske att överdriva, men en himla massa mer puder än vi trodde var det i alla fall.


Som jag inledde med så är juvarje dag ett äventyr, och det blir ju faktiskt lite vad man gör det till. Mest märker jag det på skidåkningen faktiskt. Jag tänker ofta (alla gråa dagar that is) att det kanske inte kommer bli så kul att åka idag för att snön är dålig och med dålig fantasi dessutom kan det hända att man hamnar i de "tråkigare" backarna. Men! Så blir jag då allt förvånad när jag märker att näst intill alla de dagarna som sett rätt grå ut från början slutar som de allra roligaste! Idag till exempel, åkte vi inte en enda gammal "uttjatad" backe utan bara spännande nya! Började med att ta oss upp till toppen, och därefter bara ta de vägar ner som föll oss in. Blev en (rätt uppkörd) offpist till en början- och redan där ångrade vi vårt val av skidor. Resten av dagar bestod av en himla massa skråande, mer puder, mer puckelpistuppkörda offpister, och kanske det bästa av allt- och hör här nu mamma!- en helt orörd manchester under en lift som varit avstängd ända sen vi kom hit! Det var fantastiskt. Om än lite väl kort då vi var nere på kanske 5 sekund, men värt varenda hundradel.


Vi var hemma ganska tidigt och hann slappa/duscha innan vi tog bussen en snabbis in till Village. Storshoppade på apoteket, mataffären och Systemet (förlåt berörda mammor och pappor) innan vi kom hem. Så har vi bunkrat för att klara de nästkommande dagarna vad gäller allt från sjukdomar, hungriga magar och Aussie day som är imorgon! Kanske kan bli något faktiskt. Efter middagen lyxade jag till det med att baka en kaka till pojkarna i huset, och så snacksade vi på den framför film i soffan alla fyra. Trevligt avslut! Nu ska jag bara vänta i 45 min så jag kan ta nästa tablett mot lock i örat innan sovandet kan ta fart. Tur att jag powernappade i eftermiddags då...

Over and out!
- Carro.

Carpe diem... not!

Idag har det inte hänt mycket inte. Det spöregnade hela förmiddagen så vi bestämde oss för att stanna inne och ta det lugnt istället för att ge oss ut och in i molnet som täckt hela byn större delen av dagen. Vad har vi då gjort hela dagen? Ja, det har varit ganska svårt att få in den rätta carpe diem-känslan måste jag erkänna, men om två filmer, mat och en dusch räknas så har vi nog lyckats fånga dagen ganska bra ändå. Juste, jag och Carro var ute på en kortare promenad nu på kvällen också (så vi i alla fall kan säga att vi andats något annat än vår köttfärsdoftande luft vi har här på rummet). Vi har dessutom städat lite = ställa kakkartongerna och cola-flaskorna prydligt framför den öppna spisen och så har vi (Carro) sett till att det inte finns någon disk att ta hand om imorgon bitti när man ska laga frukost, men that's about it! Nu väntar skönhetssömnen och förhoppningsvis bjuds det på bättre väder imorgon (vi har inte kollat prognosen). Det vore himla roligt att få ta ut de nya "bad boysen" (som killen i skidaffären sa) och testköra dom lite imorgon. Ha det fint så länge!

- Henke

Var är pudret?!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att gå upp ur sängen! Jag har alltid varit något av en morgonmänniska och hoppat upp ur sängen (nåja, relativt) så fort klockan ringt. Kan ha och göra med att jag var en obotlig tidspessimist då det begav sig och livrädd för att missa bussar/komma försent/ja you name it..? Här däremot, är det att utan ägna det en endaste tanke för mycket så lätt så lätt att bara trycka på snooz och fortsätta skönhetssömnen. Dessutom har jag här (och endast här) fördel av mitt lock- som ja, fortfarande envisas med att inte släppa vänsterörat- eftersom jag varken hör klockan eller något annat när jag sover på höger! Tur att jag inte har en tid att passa med andra ord, då det sällan blir uppstigning inom 45 min efter att klockan ringt första gången..

Men idag tog vi oss ut relativt snabbt ändå (var vid liften ca kl 11) och ovanför molnen sken solen rakt i ansiktet på oss! Underbart. Vi skulle dock inte spendera mycket tid på berget innan vi tog oss ner på andra sidan igen, eftersom det var dags för shopping #2 idag! Så vi staplade fram i pjäxor längs Village små gator i jakt på skidorna som verkar gått åt som smör här. Lite rekning senare och jag var några hundra dollar fattigare men ett par feta skidor rikare! Tror det kan ha varit sista paret i stan, men nu står de så fint tillsammans här i hallen tillsammans med resten av familjen!

Vad beträffar skiddagen idag har den varit riktigt fantastisk faktiskt. Eftersom shoppingen gick fortare än tänkt fick nog i alla fall tre timmars åkning, och med solen skinande kan det ju inte bli annat än bra! Vi tog oss an lite bortglömd (och okej lite frusen) puder för att få in stämningen, och sen en hel del svängar i backar vi inte ens sett än. Vår första släplifttur blev också av, tänka sig! Hade sagt att skidorna skulle hämtas ut vid fyra så det kändes onödigt att åka hem emellan bara för att skynda oss tillbaka med bussen, så vi envisade oss kvar i backarna och tog sista liften upp prick tre, precis innan den hann stänga. De sista åken var kanske inte magiska med tanke på att molnen låg tätare än någonsin och på vissa ställen var det nästan svårt att se skidorna framför sig. Men ner kom vi och bestämde oss för en kort after ski (tillsammans med kanske halva befolkningen här på det till synes populäraste stället, precis nedanför liften). Konstaterade att musiken i alla fall inte ändras bara för att man är på andra sidan jorden. Skönt, vi kände oss som hemma.

Eftermiddagen har i stort varit lugn som en filbunke och som vanligt ungefär. Maten dagen till ära var en typ av sås (förstås) spetsad med någon typ av ost, serverad till pasta (förstås). Riktig söndagsmiddag! Efter dagens ändå relativt många åk är jag faktiskt redan rätt trött, så kanske blir det en tidig kväll för än gångs skull. Inte minst för att orka upp- för en gångs skull- i morgon till den nyfallna snön! Håll tummarna för att mirakel händer.


Ciao for now
- Carro.

ps. Om ni tyckt att det har varit krångligt att kommentera hittills- our bad. Det är nu ordnat och så länge ni har ett namn är det bara att ösa på oss tankar och lovord (eller annat, skriv vad ni vill)! 

Vilodag = shoppingdag!

Med hela 11 skiddagar i bagaget bestämde vi oss för att ta en välbehövlig vilodag idag vilket resulterade i aningen längre sovmorgon och betydligt lugnare dagstempo. Medan de andra grabbarna drog på sig sina skidställ kunde jag och Carro sitta lugnt kvar vid frukosten njuta av solen som lyste in genom fönstret. Jag kan tillägga att våra sambos har tagit en vilodag tidigare, så det är inte så att vi är latare än vad de är på något sätt. Så istället för att åka skidor tills benen brinner tog vi oss in till Village för att kolla in shoppingutbudet. Vi tittade på solglasögon, goggles, skidor, jackor- ja, you name it! De flesta butiker har väl egentligen samma utbud, men det är ändå roligt att botanisera runt lite. Det har pratats mycket om skidinköp tidigare här i bloggen och vi tittade runt en hel del efter skidor med lite bredare mått idag. Tyvärr verkar de skidor som Carro spanat in väldigt populära vilket har resulterat i att de är slutsålda över hela byn (eller i alla fall nästan, en butik "could have" ett par på väg in, men de verkade inte helt hundra... eller tio för den delen). Skidorna jag gått och suktat över finns däremot nästan överallt så det har inte varit några problem för mig att fråga om olika längd, bindningar, rocker, svängradie osv. Det blev dock inga skidor från Village för mig utan istället gick vi in på Starbucks och tog oss en fika/lunch. Kaffe + muffin = $4, så det är verkligen billigt att fika här. Inte som hemma där man får betala 25 kronor för en futtig kaffe på Waynes och sen lägga till 32 kronor till för att få lukta på en torr liten minimuffin. Nänä!
Efter lunchen tog vi oss hem på en buss smockfull av skid- och snowboardåkare och mötte upp resten av vårt sällskap som precis hade kommit hem från en dag i backen. Vi hann knappt komma innanför dörren innan vi sprang ut igen för att köpa bröd och -*konstpaus*- nya SKIDOR till mig!!! Eftersom jag var lite osäker på pjäxlängden och inte hade tillräckligt med pengar på kortet var det nödvändigt att åka hem för att läsa av pjäxan och föra över ett antal tusen kronor för att sen kila ner till CAN-SKI-butiken här hemma i Creekside. Väl där fick jag hjälp av en synnerligen trevlig man vid namn Daniel och det slutade med att jag signerade ett papper på tre olika ställen och var ett par puderskidor rikare, och några dollar fattigare. Ett par Atomic Bent Chetler med Salomon STH 12 bindningar blev det (för den som är intresserad). De är aningen bredare än mina nuvarande Armada AR6 så de kommer nog flyta på bättre i pudden kan jag tänka. Kvällen i övrigt har bestått av en synnerligen god middag bestående av pasta och hemmalagade köttbullar som Carl-Oskar stod och rullade med varsam han redan igår. Tanken var att vi sen skulle gå till Dusty's, som är den enda baren här i Creekside, men det var ganska  folktomt där så vi gick hem igen och kollade på Unstoppable med b.la. my main man Denzel Washington istället.

Utökad skidfamilj - wihoo!!
Imorgon fortsätter jakten på skidor till Carro och förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan det dumpar 50 cm puder, så vi kan ge dom ett rejält välkomnande åk! Nu väntar en efterlängtad nattvila, hoppas ni har det bra där hemma (eller var ni nu befinner er).

- Henke

Pudde!

Vakna, titta ut genom fönstret, se moln, snooza, somna om, snooza, vakna lite senare, titta ut genom fönstret, se regn, somna om.. Ni fattar. Det är inte lätt att vara först ut i backen här inte! Idag fick vi dock ångra det lite bittert, så det visade sig (när vi kom upp på berget alltså) att det hade snöat i alla fall 20 cm i natt! Så även om klockan hunnit slagit elva och förbi ilade jag och Henke snabbt som ögat bort mot demo-tältet för att roffa åt oss "våra" skidor och provköra dom igen, i sitt rätta element den här gånger. Tyvärr fanns inte Henkes modell inne så han fick snällt nöja sig med ett par andra- bara för att se sina åka tillbaka in precis när vi åkt iväg med våra. Typiskt alltså! Men han grävde inte ner sig totalt över det utan vi tog oss istället så fort vi kunde över till Blackcomb för att se vad vår sjunde himmel kunde erbjuda oss idag. Inget annat än pudde kan jag ju berätta! (Puder då för ett ovant öra). Och där surfade vi runt bland mindre granar och över stock och sten med våra två plankor till skidor- men oj så kul det var äntligen! Tog inte länge innan vi båda var sålda. Skadade ju heller inte att hela berget var dränkt i sol direkt. Två fina och långa åk fick vi innan vi fick skynda oss tillbaka till tältet för att lämna tillbaka våra dyrgripar, men det dröjer nog inte länge innan vi ser dom igen kan jag tänka, och då i vårt eget hem!

Backarna var dock inte överdrivet fina, så efter ett ledsamt farväl tog vi två åk i parken innan benen sa ifrån och vi tog oss hemåt igen. Eftermiddagen spenderades som vanligt med att ta det lugnt, chilla och vila upp sig, innan vi två begav oss mot affären för diverse inköp medan de andra två stod för matlagningen. Efter två dagar med bacon/ris var det återigen dags för en gammal goding: köttfärssås! Men jag kan inte säga att jag klagade. Klyftpotatis till det och i kombo med en utsvulten mage skulle det inte kunnat smaka godare. Lyxade till det med en kaka som sig bör, och nu på kvällen har vi sett kanske årets sämsta film, men i sällskap med lite choklad i alla fall så vi inte behövde lida mer än nödvändigt.

Ber om ursäkt för kanske lite trist innehåll just nu, men fredagen här var inte mer spännande än så. I morgon däremot förväntas sol och vindstilla så potentiellt finaste dagen här alltså! Vi ställer som vanligt klockan på 8.00 och ska verkligen försöka masa oss upp då för att få en fin dag i backen- en hel dag dvs. Till kvällen tänkte vi kanske våga oss på nattlivet igen, och hoppas på bättre lycka den här gången..

Hejsvejs så länge!
- Carro.

Teaser-edit!

Som en liten bonus och överraskning bjuder vi här på första episoden rörliga bilder här bortifrån Whistler. Det blir en hel del resande, ätande, och slagsmål... inte så mycket skidor dock! Håll till godo!


- Henke & Carro

Idag fick vi ris till middag.

Eftersom gårdagen inbjöd till en hel del trötthet steg vi inte upp för än kl. 11 idag och vi var inte ute i backen för än klockan hade slagit 1 pm (som det heter på vissa ställen utanför Sverige). Eftersom festen tydligen redan var avslutad när vi kom igår vandrade vi runt mållöst i Village en stund igår kväll och sen splittrades vårt gäng. Jag och Carro tog bussen hem medan de andra två fortsatte att vandra runt för att tillslut bada hot tub med ett gäng Svenska killar de träffade på. Under natten hade det snöat lite grann men inte alls tillräckligt, så det var fortfarande isigt på berget (skönt att inte behöva åka skidor så länge då). Hoppas att det snöar ännu mer tills imorgon så vi kan ge puderskidorna ett rejält teståk och se om det verkligen är någonting att ha. I övrigt har det varit väldigt lugnt idag och inte alls lika kul som igår då det bjöds på både solsken och kvällsaktivitet, men lite har vi hunnit med i alla fall. Det var till exempel min och Carros tur att laga mat idag, men det fick Carro göra själv för jag hade viktigare saker för mig minsann. Jag har nämligen tvättat mina kalsonger idag. De ni! Utförde dessutom detta hantverk (eller ska jag kanske kalla det konstverk?) med endast ett handfat och en tvål (och ingen flytande fusktvål då) till hjälp. Förresten, mamma- tack för snöret du packade ner åt mig, det kom väl till pass nu.
Det som kanske utmärkte den här dagen extra mycket var middagen. Matschemat har sett ut som följer tidigare, men idag bröts den trenden en aning.

Frukost: havregrynsgröt, 2 mackor med stekt ägg, kaffe.
Lunch: en bagel med smör och apelsinmarmelad.
Middag: Pasta/klyftpotatis med köttfärssås.

Så här har det alltså sett ut enda sedan vi kom hit till Whistler för 11 dagar sen, men idag var det annorlunda ska ni veta. Carro rörde nämligen ihop en utsökt blandning av bacon och fläskkotlett tillsammans med lite sås och hör och häpna- RIS. Det hela gjorde succé så förhoppningsvis kan vi komma att variera kosten en aning i framtiden. Det ska även tilläggas att vi trycker i oss en del annat mellan måltiderna, till exempel fler mackor, mer kaffe och en hel del goda små kakor som vi har fyndat i vår närbutik. Jag har dessutom druckit 6 liter Coca-Cola den senaste veckan.

- Henke

Karmakarusellen.

Jag tror stenhårt på det här med karma- och ödet med för den delen- och någonting säger mig nu att vi belönas rikligt efter att ha stått ut så snällt med regn och slask. För idag var nog den underbaraste dagen av alla skiddagar hittills! Vaknade upp till strålande sol och blå himmel så långt ögat kunde nå, och även om vi kanske drog oss lite för länge i sängen tog vi oss till slut uppför berget för att njuta av solen- och ingen blåst  heller för en gångs skull! En smula magiskt.

Dock upptäckte vi ganska snabbt att snön inte var lika magisk, utan näst intill lika isig som igår. Så vi slog våra kloka huvuden ihop och försökte hitta någon bra lösning för att vi skulle få några fina åk i alla fall, och det slutade med att jag och Henke tog peak-to-peak-gondolen över till Blackcomb. Och en sådan fin dag vi fick tillsammans! På det berget låg solen på hela dagen så backarn hade mjuknat till lite, och för en gångs skull var sikten fri så långt ögat kunde nå = vilken jäkla utsikt! Man såg berg efter berg efter berg, och över alltihopa sken solen och det var bara sådär skidsemesterperfekt som det bara kunde bli. Henke fick hoppa lite så han blev glad, och jag fick fota lite så jag blev glad. Vid slutet av dagen var alla alltså nöjda och glada, och vi kunde till och med nästan ignorera att backen ner till byn igen var som en hel isbana och lite till. Vi var bara glada över det faktum att vi sluppit det hela dagen och faktiskt haft jättefina backar i jämförelse!


När vi kom hem igen blev det slappardags, och alla tog det lilla lugna och varsin öl eller två, samt intog en middag som- hör och häpna- inte innehöll köttfärssås (men det fanns pasta, såklart). Därefter, några öl till och lite skidfilm på det, vad annars? Sent omsider tog vi bussen in till Village, men bara för att bli besvikna. Så det tog inte länge innan vi tröttnat på kylan och åkte hem igen. Hälften av gänget stannade dock kvar och har inte synts till än.. Jag och Henke har intagit några marmeladmackor i soffan och tänkte faktiskt sova. Vi laddar batterierna för helgen istället! Nattelinatt.

- Carro.

Whistler spirit!

Vi går upp tidigt imorgon så vi kommer ut fort och kan testköra en hel drös med puderskidor innan det blir dåligt väder. Så lät det igår men inte riktigt imorse! Larmet ringde i och för sig tidigt, men sen ringde det igen... och igen, och igen. Slutade med att vi var uppe i backen runt halv 12- så mycket för att gå upp tidigt. Men egentligen- vi har säker 100+ dagar kvar här borta så det finns ingen anledning till att stressa dagar som denna. Det är hårt i backen och mina stålkanter är aningen klena så jag slirar mest ut i tangentens riktning in mot skogen när det är såhär isigt underlag. Men vi testade fetskidor ändå i ungefär en timme och det gick sådär. Tror vi hade målat upp bättre förhållanden än vad som rådde så de blev lite av en besvikelse. En positiv medföljd var i alla fall att vi hittade en del bra potentiella offpist-repor som såg väldigt sköna ut när det faktiskt finns bra snö. Nu finns det snö, men det är hårt som sten och väldigt uppkört så det får nog bli en till prova-på dag innan det blir tal om något inköp. Vi kommer ju ändå inte kunna använda skidorna på riktigt för än det kommer mera snö. Det enda roliga just nu (enligt mig) är att åka runt i parken, men det är inte riktigt Carros favorit så vi försöker variera de 3,5 timmarna vi är ute en del.
Efter en slirig nedfärd gjorde vi oss i ordning ganska omgående och jag och Carro började med maten (pasta och köttfärssås- 4 dagen i rad) för sen skulle vi bege oss in mot Village för att gå på något möte om hur man får tillbaka pengar genom att på något sätt jobba med någonting (ungefär så mycket visste vi). Väl där gick vi först in på Turistinformationen för att få vägbeskrivning och sen begav vi oss dit. Man fick ett varmt välkomnande av två damer som stod i dörren och delade ut clownnäsor till alla och sen kom vi in i en stor föreläsningssal. Jag måste erkänna att det påminde lite om mina långa och hårda föreläsningar på Uppsala Universitet. Hela arrangemanget kallas för Whistler Spirit och går (som jag förstod det) ut på att utbilda och peppa unga säsongare att jobba med serviceyrken och vara trevlig mot kunderna. Det hela var faktiskt väldigt inspirerande och roligt, och man kände sig på något sätt lite gladare när man gick därifrån (kanske berodde det på den fina Clownnäsan med varningstexten: This is a small ball). Jag måste säga att jag blev aningen sugen på att jobba lite och få tillbaka ett antal dollar på liftkortet, men samtidigt känns det som jag jobbade tillräckligt innan vi åkte hit. Jaja, vi får se hur framtiden ter sig. Det var i alla fall roligt att det hände någonting nu på kvällen, och imorgon väntas fest med förhoppningsvis ett gäng andra glada skandinaver (helst norskar och svenskar så det inte blir så svårt med språket).

I övrigt kan jag meddela att jag börjar få utslag att mitt något använda underställ, så det börjar nog bli dags att tvätta det snart tillsammans med mina kalsonger (försöker hushålla med mitt sista par nu). Blir nog någon typ av handtvätt dock eftersom det kostar $4 om jag ska både tvätta och torktumla det hela. Känns mer värt att lyxa till det med maskintvätt när jag har mer riktiga kläder att tvätta. Just nu har jag nästan bara använt mina skidkläder, mjukisbyxor och raggsockor.

- Henke

Efter regn kommer solsken! Och is.

Regn så långt ögat kunde nå, moln som gick ner till fötterna så att man fick famla i blindo fram till liften, och sega kroppar av senaste veckans skidåkning (tänk att det faktiskt gått så pass länge ändå!). Vi väntade, inte helt otippat, både länge och väl innan vi vågade ta oss ut. MEN, tji fick vi! När vi kommit upp ovanför molnet och tog andra liften upp, var det som att Gud ville säga förlåt för sitt dåliga humör den senaste tiden, och solen tittade fram! Det var magiskt. Och det blev några himla fina två och en halv timmar i backen vi fick. Tror inte jag är den enda som tänker äntligen. 

Dagen till ära tänkte vi utforska berget litegranna och hamnade till slut vid en lift som vi faktiskt aldrig stött på förut. Låt oss se vart den för oss, tänkte vi i sann Alice i Underlandet-anda när hon ramlade ner genom kaninhålet. Bortsätt från att vi ju faktiskt valde det själva. Och åkte uppåt.. Men äh, ni fattar. Och vilket underland vi hittade sen! Bakom första krönet högt uppe på toppen där vi hamnade utbredde sig en ypperligt härlig gryta, som såg en smula magisk ut med sin snöklädda små granar i solglittret. Och det bästa av allt, den verkar vara bullseye, eller snarare megamagnet, för snön- när det väl dumpar vill säga, och offpisträvarnas paradis att döma av vad folk snackar om i liften.. Där stod vi och tittade ut, avundades de som kastade sig ut och drömde oss bort en smula.. Men mamma, oroa dig inte, vi tog den gröna svängen ner. 

Alla andra backar verkade idag, till skillnad från vårt nyfunna smultronställe, repellera snön på ett väldigt märkligt sätt och med resultatet att det bara fanns is is is så långt ögat kunde nå, och med det ingen direkt härlig skidåkning i backarna idag heller. Tusan alltså, är det inte regn och bajssnö så är det sol och ingen snö alls.. Aldrig blir man nöjd! Eller så är det helt enkelt det faktum att vi har råd att vara kräsna då vi har så många dagar på oss? Det är vad jag vill tro i alla fall.. I morgon stället vi dock klockan på tidigt eftersom vi har en date kl 10 uppe i demotältet med våra blivande puderskidor. De ska provåkas för allt vad de är värda i en och en halv timme, sharp, och sen har vi förmodligen fallit pladask och springer och köper dom på direkten. Det är åtminstone planen. Kan ju tänkas vara så att vädergudarna vaknar upp på rätt sida de med och bestämmer sig för att ge oss strålande sol och perfekta backar. Då blir det nog lite cruising där med skulle jag tro.

I vilket fall så känns det som att vindarna vänder för oss litegranna nu, efter allt regn och eländes uttråkning håller vi på att klättra oss tillbaka till det magiska vi-är-på-äventyr-och-allt-som-kommer-i-vår-väg-blir-härliga-och-spännande-projekt-stadiet. Eller något i den stilen. I morgon kväll har vi bokat oss (all cred till Henke för det dock) varsin plats på ett möte som är någon sorts introduktion till vad som kan ge oss $300 tillbaka på liftkortet. Om vi bestämmer oss för att jobba 20 h/vecka dvs. Men spännande att något händer ändå! Och på onsdag är som kanske bekant den magiska- episka?- svenska after skin, och Palatsets invånare har nog aldrig varit så taggade på att träffa främlingar, någonsin. Och sen kommer det snöa torsdag fredag, och jag kanske inte behöver berätta vad det betyder vid det här laget?

Ni ser ju, fullspäckad vecka! Och här är klockan nästan tolv redan så det är hög tid att krypa till kojs. Ajöken för nu!

- Carrobarro

Heavy head och solsidan.

Jag börjar vänja mig lite vid hur dagarna förflyter här borta nu. Man vaknar på morgonen av larmet som är satt relativt tidigt (det skulle ju kunna vara fint väder ute), man tittar ut genom fönstret bara för att bli besviken och konstatera att det regnar (men man kan ändå tycka att det är aningen skönt, för då kan man fortsätta sova några timmar till), sen vaknar man av att andra halvan av vårt kollektiv har börjat laga frukost så man joinar dom i det. När frukosten är äten händer det inte speciellt mycket- man networkar lite, tittar ut på vädret, pratar och kollar på film och sen framåt 12-snåret har det faktiskt slutat regna så man ger sig ut i backen. Det man gör där är egentligen bara att döda lite tid eftersom man vet att snön kommer vara kass och det antagligen regnar och blåser från det molnet som ligger ovanför det molnet som ligger över byn. Några härliga svängar har det inte varit tal om de senaste dagarna, men då är det tur att Nintendo Terrain Park finns (belägen precis i mellan de båda molnen). Där behöver man inte svänga så mycket nu när snön är så seg, det räcker med att spika ner mot hoppen, hoppa lite lamt och sen ta liften upp igen. Jag lyckades i och för sig dra på mig både en mindre hjärnskakning och smälla i axeln ganska rejält idag, men det här med att ta hand om kroppen och så är ju egentligen bara överskattat. Eller? Whistler village.
Idag har som ni kanske märker inte varit någon kanondag. Det beror nog både på dåliga väderförhållanden och diverse krämpor i kroppen, men dagen har faktiskt haft ljusa stunder också. Jag drack till exempel en Caramel Frappe på Starbucks tillsammans med Carro efter sista åket i backen och en rostad bagel med apelsinmarmelad är heller aldrig fel. Vi har dessutom tittat lite på svensk TV via internet (Solsidan och ett avsnitt från Så mycket bättre). Nu väntar nattvila och prognosen för imorgon ser faktiskt lovande ut. Det blir nog ingen skymt av solen men de påstår att det inte kommer regna och att det kommer vara aningen kallare i alla fall och då kan det nog bli en hejdundrande kul dag. Jag och Carro hade nämligen tänkt testa ett antal puderskidor i så fall för att kunna a) se om det är något att ha, och b) bestämma vilka par vi eventuellt ska köpa.

Ha det gött!
- Henke

Lördagslyx.

Vilken dag! Vaknade till blå himmel, strålande sol och några minusgrader, SAMT säkert 40 cm puder som fallit över natten! Underbart. Not. Kanske ska jag uttrycka min ironi lite tydligare, för verkligheten var en smula annorlunda.. Spöregn när vi vaknade (equalize lång sovmorgon, seg frukost plus påklädning), grått och trist, och fyra plusgrader här nere i dalen.. Men, idag hade vi bestämt oss för att ändå åka ut lite, för att inte krypa på väggarna här inne i vårt palats ännu en dag. Så sagt och gjort, vi traskade igenom vattenpölarna till gondolen och var väl i backen runt elva-snåret. När vi kom upp över det första molnet var det inte så farligt ändå faktiskt! Några minus där uppe, klart väder (nåja, inget regn iallafall men rätt grått tyvärr) och i princip alla liftar hade i alla fall öppet. Så det blev en bra dag till slut och vi var inte tillbaka hemma innan halv fyra! Hängde i parken hela dagen faktiskt, och med tanke på väder och snöförhållanden (inte i bästa laget faktiskt, mjukt som glass överallt) gjorde det inte mig någonting. Jag fick snällt titta på medan killarna hoppade och stylade bäst de ville bland jibb-kidsen, medan jag själv cruisade runt, försiktigt och elegant för att med säkerhet missa hoppen. Det är nog inte min starka sida det där med hopp och studs, det känner jag på mig... Men jag var glad ändå! Pojkarna sken som solar och jag fick små ögonblick att vara stolt över dom (mest över min pojke förstås, men de andra var också duktiga). Så det var en bra dag.

När vi kom tillbaka hemma var det dags att ta det lugnt igen, och med gott samvete den här gången. Någon timmes lugn och ro, lite film och- förstås- kaffe. Några gick och handlade inför middag och resten av helgen (imorgon), men annars var det lugna gatan här. Efter att vi alla fyra trängt ihop oss i vår inte allt för stora, men ack så mysiga, soffa för att se en hel film tillsammans, var det middagsdags. Äntligen! Inte nog med att man var extra hungrig efter den friska luften vi fått i oss, men vilken festmåltid vi hade att vänta oss! Förvisso bjöds det på en favorit i repris, klyftpotatis och köttfärssås, men denna gång var den ändå lite uppiffad med något så lyxigt som vitlök. 2 st för $1 gör det nog till den bästa investeringen hittills. Salt går väl an till det mesta, och restaurangpåsepeppar är det inte heller något fel på, faktiskt. Men till slut smakar allt samma samma, så lite extra krydda var väldigt välkommet och maten försvann fortare än vi hann säga stekt ägg (vilket det inte serverades något till den här middagen, tack och lov). Avslutade förstås med efter-maten-kaffe och en kaka, och sen var vi mer än mätta och belåtna! 

Kvällen har fortskridit på lugnast möjliga sätt och med tanke på att morgondagen säkert inte blir så mycket mer annorlunda än idag så börjar vi så smått dra oss mot sömnen nu. Jag kanske till och med vågar mig på en 180 i morgon.. Eller? 

Young money

Om det var dåligt väder igår så var det miserabelt äckligt väder idag. Vaknade upp med spänningen i kroppen inför att dra bort gardinerna och kanske få se solen, men nejnej. Spöregn och gråa nyanser så långt ögat kunde nå. Det enda positiva med det var att man kunde fortsätta sova med gått samvete och vila upp sig lite efter HELA tre (2,5) tidigare skiddagar. På dagens schema har det med andra ord inte varit knökfullt. Vi har legat och vilat, kollat på diverse årskrönikor för att minnas det gångna året och kollat på Gossip Girl (Carro) och Grotesco (jag). Vi har även betalat hyran för palatset, så nu får vi bo här till och med den 12e februari. Glömde kanske nämna det när det bloggades om att vi hade flyttat in här, men antagligen kommer vi behöva flytta den 12e för då skulle ägaren komma tillbaka (men det var inte 100% så kanske får vi bo kvar *hoppashoppas*). Mike (som vi hyr av) kom alltså förbi idag för att driva in diverse skulder från oss, så vi gav oss alla iväg mot bankomaten på stört eftersom vi inte har pengarna i madrassen. Det finns en bankomat i byn som verkar fungera för våra kort och där kan man bara ta ut 20-dollarssedlar, så vi tog ut 31 st var (pengar har ju aldrig varit något problem) och gav till Mike som då fick öva sina aningen bortglömda matematikkunskaper en aning.
I övrigt har dagen inte bestått av så värst mycket förutom att vi var utan på en liten promenad för att fylla lungorna med frisk luft. Passade även på att kolla utbudet av såväl pizza om sushi är i byn men det är svårt att jämföra med det man är van vid hemma eftersom man dels får panpizza här och vad gäller sushi är det klurigt värre. De säljer nämligen nästan bara hela rullar, och hur lång är en sån då? Ingen aning! Men vi kommer nog hålla oss till pasta och tomatsås (som det serverades idag) ett tag till tror jag. Det är både enkelt och helt okej gott och dessutom är spisen ganska kass så några större gourmetbuffér kommer det nog inte serveras allt för många gånger.

Här ovan är förresten vår del av lägenheten. Precis under kameran är min och Carros dubbelsäng och till vänster (utanför bild, precis i fotändan av sängen) står en enkelsäng som i nuläget fungerar som vår garderob eftersom det fanns oerhört dåligt med förvaringsmöjligheter i övrigt. Sen är det som ni ser öppenspis och soffa i vardagsrummet och bakom pelaren där i mitten ligger det lilla köket som innefattar kyl, spis med ugn, diskmaskin (den tröttaste i världshistorien, så vi diskar för hand) och allt annat som brukar höra till. Bakom köket ligger sen hallen med garderob till höger där vi har skidkläderna samt förvarar resväskor och sen badrum med dusch, badkar, handfat och toalett (tänka sig va?) till vänster. Det kommer säkert något cribs-aktigt videoklipp på det hela någon gång, men ni får hålla tillgodo med stillbilder och text så länge.

Trevlig helg!
- Henkilicious

Svartvitt, precis som vädret.

Idag älskade jag inte skidåkning fullt så mycket som vanligt. Allt var bara.. jobbigt. Jobbigt väder (1+ och regnblandad snö, plus orkanstyrka till vind), jobbiga backar då den 20 cm snö som föll i natt inte var fullt så fjäderlätt som igår, utan klumpade snabbt ihop sig till mindre berg i backen som bara skrattade åt mina trötta ben, och så till sist då ja- jobbiga ben. Antar att höstens träning inte betalt sig så bra som gissat! Eller så är det bara för att det är ovant och tredje dagen idag.. Och som bekant är den alltid värst. MEN, nu ska vi inte vara sånna! Vi bet ihop i tre timmar och sen tog vi oss hemåt igen för att se på film och dricka kaffe. Himla mys-stämning i Palatset! Med de ca 107 skiddagar som vi har kvar enligt beräkningarna känns det som att vi kan lyxa till det och inte behöva lida igenom de allra sämsta väderlekarna egentligen, det är ändå inte lika kul då. Bättre att spara ben och humör till de riktigt bra puderdagarna eller klara soliga nypistade! Lyxigt.


I väntan på bättre väder fördiver vi tiden med annat. Redigerar film som förhoppningsvis blir något bra lite längre fram i tiden, letar puderskidor på diverse Blocket-liknande sidor samt Ebay, planerar och handlar mat, lagar mat, äter mat, dricker kaffe, ser på film, bloggar.. Som ni märker, vi har ett ständigt fullspäckade scheman!

Varje dags ständiga problem är vad som skall bjudas till middag. Det finns alltid två val- att skrapa ihop något av det vi har hemma (kommer alltid att resulteras i pasta och stekt ägg i så fall), eller att gå till affären och handla något. Det slutar alltid med det sistnämnda, vilket även såklart betyder att vi handlar i princip varje dag. Utom igår eftersom vi dagen innan köpt 1,5 kg köttfärs, så då hade vi köttfärssås som räckte i två dagar. Idag däremot, var det dags att handla igen. Det gick dock lite fortare än vanligt i affären eftersom a) vi hade skrivit lista (!!) innan och behövde inte improvisera, och b) vi var bara halv styrka. Och två viljor kompromissar snabbar än fyra. Dock var köttfärsen idag dubbelt så dyr som vanligt så vi fick freestyla rejält då middagen redan var på G hemma och det var vår uppgift att ta hem protein att matcha med pastan. Det blev stek. Enkelt, billigt och lätt att dela på fyra!



Efter middagen var det snack-time, som vanligt, och jag och Henke kunde fresta de andra med våra kakor som vi lyxat till det med i affären. Carl-Oskar var däremot inte sämre han utan uppfann sitt eget snacks. Efter mycket hackande och mycket olja hade han trollat fram chips! Fantasifullt. Och vips har vi sysselsättning nog till i morgon då det väntas regn, och vi har 3 kg potatis i kylen...

Ja som sagt, i morgon bjuder nog tyvärr inte heller på något kanonväder. Men vi har kommit överens om att ställa klockan tidigt för att kanske hinna med några potentiella puderåk på morgonen och i så fall avsluta tidigare ifall regnet uppenbarar sig på eftermiddagen. Och skulle det vara så att kvällsregnet som faller just nu håller i sig till i morgon bitti, ja då stannar vi inne helt enkelt och vilar benen lite. Och gör mer chips. Och budar hem några par puderskidor. Och ser några filmer eller något. Sysselsättning är det som bekant inte ont om.

Over and out,
- Carroooooo.

Pow-pow-powder

Idag vaknade jag och Carro först för en gångs skull. I vanliga fall brukar våra sambos vakna tidigare än oss och ligga och häcka inne i sitt rum innan de vågar knacka på och väcka oss. Det är nämligen vi som har köket i vårt rum, så därför är det vi som bestämmer när det ska serveras frukost. Men idag vaknade som sagt vi först och eftersom vädret är ganska väsentligt för hur dagen kan komma att se ut här borta tryckte vi våra näsor mot fönstret. På andra sidan rutan singlade flingorna ner som florsockret på en semla och ett brett leende gled upp hos oss båda. Strax därpå vaknade resten av ligan och de var minst lika lyriska, om inte mer, så det var bara att fixa frukost för att sen ta sig ut så snabbt som möjligt (egentligen blev det inte så tidigt, men tidigare än igår i alla fall). Det har snöat hela dagen så förutom att det låg minst tre decimeter puder överallt var vädret ganska dåligt (det är ju ofta molnigt när det snöar) och det blåste dessutom en del.
Eftersom varken jag eller Carro har några riktiga puderskidor var dagens åkning ganska ansträngde men ändå så himla kul. Man kan slänga sig som man vill, ta hur mycket fart man vill och bara känna snön fastna i ansiktet (i mitt fall fastnar det i mitt täta och manliga skägg) och ramlar man är det bara skönt och roligt. De andra pojkarna hade med sig ett par fetare skidor och nu är vi båda väldigt sugna på att skaffa det vi också, så vi försöker leta ifall det finns något begagnat att köpa här i trakterna. Efter skidåkningen, som avtog när vinden tilltog, gick vi hem för en snabb dusch för sen var planen att åka in till Village (huvudbyn) och vidga vyerna en aning. Sagt och gjort- langar $2 på bussen (egentligen bara några cent för jag har lärt mig att står man länge och skramlar med mynten får man åka billigare eftersom chauffören inte orkar vänta) och tar oss in till metropolen. Väl där går vi först in i mataffären för att jämföra priserna affärerna emellan på några basicvaror så som bröd, köttfärs, ägg och mjölk. Slutsats- det är billigare här! Därefter styrde vi kurs mot ett antal skid- och klädaffärer för att kolla på feta skidor och ja, för att kolla helt enkelt. Vi försöker intala oss om att det är alldeles för stort där och att det är mysigare och bättre att bo här i Creekside som vi gör (ca 5 minuter med buss från Village).
Nedre hörnet av pistkartan. Vi bor längst ner till höger och Nr. 13 = Starbucks, så det är najs!
När vi kom tillbaka från byn gick vi in i våran (aningen billigare) mataffär och inhandlade diverse förnödenheter så som bagels, marmelad och toblerone och sen var det jag och Carro som stod för middagsbjudningen. Klyftpotatis och köttfärssås stod på menyn och verkade göra succé i ett annars pastadominerat hem, så nu när de är frälsta kommer det i framtiden bara serveras potatis hos oss(förutom de dagar då de serveras pasta). En kaffe på maten är anledningen till att jag bloggar och inte ligger och sover just nu men det börjar nog bli dags. Prognosen för imorgon är lite oklar då det antingen kan bli ännu mer snö eller möjligen regn så det är kanske bäst att sova och hoppas på det bästa helt enkelt. Ha en bra dag! Carro säger hej.

- Henkepenke

Bergsbestigarna

Vaknade upp i vårt palats för första gången och det kändes alldeles alldeles underbart, bortsett från det faktum att locket för örat var tillbaka. Det känns som att någon där uppe vill straffa mig för att jag är för glad eller något, tydligen får allting inte klaffa under en och samma dag.. Men i alla fall, började dagen med en videokonferens från hemmet i Uppsala som bestämt. Det var trevligt och kul, och lite magiskt ändå att man kan få så bra kontakt med ett helt världshav emellan sig! Frukostdags sedan, och vilken frukost sen! Efter storshopping på mataffären igår hade vi investerat i både tonvis med ägg OCH havregryn. Detta kunde inte gå fel! Och det gjorde det inte heller. Men, som i det mansdominerade kollektiv jag nu befinner mig, går det såklart inte att bli mätt på en så enkel måltid som tre ägg och havregryn. De behövde mer. Sagt och gjort, varför inte koka varsin portion pasta, steka upp den i olivolja och ta som enkelt mellanmål (direkt efter frukostdisken dukats av skall tilläggas) innan det var dags att bege sig? Där satt vi med varsin gaffel och två högar stekt pasta framför oss, och behöver jag tillägga att faten rensades rätt snabbt och enkelt? Piece of cake.

Mätta och belåtna (en definitionsfråga) och till slut klädda i full mundering gav vi oss iväg runt 12-snåret för att kasta iväg alla pengar vi har (hade) på något så simpelt som ett liftkort. 13500 kr skulle de ha!! Kan ni tänka er?! It better be some good skiing up there, var väl det som for först genom huvudet.. Men så fick man ju förstås ett nyckelband på köpet också. Så generöst. I alla fall, glada i hågen att vår resa äntligen skulle löna sig gav vi oss tillbaka till Palatset, klädde på oss ännu mer och gick ner mot liftarna igen - taggade till tänderna att ta oss an berget framför våra fötter. Och ja, två liftar senare stod vi där, backarna utbredda framför oss, snön i perfekt skick, knappt en kotte så långt ögat nådde (nåja, kanske några. Men knappt nämnvärda). Behöver jag säga att det var perfekt? Kanske en smula kallt, men det känns inte riktigt läge att klaga på det i ett sånt här sammanhang. Dessutom var det bara två och en halv timme kvar tills liftarna stängde, så vi bet ihop (och tog en värmepaus modell kortare efter halva, men det är väl försumbart?).


Glada och nöjda, och en smula väderbitna avslutade vi det hela på Starbucks med en kaffe och lite tilltugg för att fira vår första dag på berget. Äntligen får vi belöningen för hela höstens slit! Och det är så värt det. Väl hemma igen catchade vi upp med killarna om dagens strapatser, eftersom vi inte åkt mer än ett åk tillsammans innan vi skildes åt. Överlade lite om hur långt det var värt att färdas för att storshoppa igen, men kom fram till att vi skulle prova vår bys grocery store #2 istället för att ta bussen iväg till Village. Buss kostar ju som bekant pengar, och det finns ju roligare saker att göra för dom än att åka buss.
Storhandla är ett stort projekt. Man ska kolla in utbudet, bestämma sig för vad man kanske behöver, kolla lite till och inse att behöver precis andra saker (dvs de som är till extrapris), överlägga lite om vad som är nödvändigt för vår överlevnad samt hygienisk levnadsstandard, kompromissa om diverse lyxigare tillbehör och oenade tycken för saker och ting, och sen till sist bestämma att det är dags att avsluta, betala (sucka lite över totalsumman) och sedan ta sig hem med allt, ganska nöjda ändå "för vi fick ju trots allt rätt mycket för priset". Nu är dock vår kyl näst intill fylld- dvs det finns mer än ägg och cola där nu, SAMT vi fick en middag näst intill Nobelnivå, vår standard sedd. Pasta och köttfärssås- nom nom! Man anade till och med lite grönsaker i form av burkmajs. Efter middagen bjöds det på kaffe och nu är Palatset fyllt av ett rofyllt lugn, herrarna är mätta och belåtna och det är strax läggdags. Imorgon väntas puder och vi är fulla av förväntan, så det är nog lika bra att kasta in handduken för idag redan på stört! Over and out.
- Carrobarro.