Pow-pow-powder

Idag vaknade jag och Carro först för en gångs skull. I vanliga fall brukar våra sambos vakna tidigare än oss och ligga och häcka inne i sitt rum innan de vågar knacka på och väcka oss. Det är nämligen vi som har köket i vårt rum, så därför är det vi som bestämmer när det ska serveras frukost. Men idag vaknade som sagt vi först och eftersom vädret är ganska väsentligt för hur dagen kan komma att se ut här borta tryckte vi våra näsor mot fönstret. På andra sidan rutan singlade flingorna ner som florsockret på en semla och ett brett leende gled upp hos oss båda. Strax därpå vaknade resten av ligan och de var minst lika lyriska, om inte mer, så det var bara att fixa frukost för att sen ta sig ut så snabbt som möjligt (egentligen blev det inte så tidigt, men tidigare än igår i alla fall). Det har snöat hela dagen så förutom att det låg minst tre decimeter puder överallt var vädret ganska dåligt (det är ju ofta molnigt när det snöar) och det blåste dessutom en del.
Eftersom varken jag eller Carro har några riktiga puderskidor var dagens åkning ganska ansträngde men ändå så himla kul. Man kan slänga sig som man vill, ta hur mycket fart man vill och bara känna snön fastna i ansiktet (i mitt fall fastnar det i mitt täta och manliga skägg) och ramlar man är det bara skönt och roligt. De andra pojkarna hade med sig ett par fetare skidor och nu är vi båda väldigt sugna på att skaffa det vi också, så vi försöker leta ifall det finns något begagnat att köpa här i trakterna. Efter skidåkningen, som avtog när vinden tilltog, gick vi hem för en snabb dusch för sen var planen att åka in till Village (huvudbyn) och vidga vyerna en aning. Sagt och gjort- langar $2 på bussen (egentligen bara några cent för jag har lärt mig att står man länge och skramlar med mynten får man åka billigare eftersom chauffören inte orkar vänta) och tar oss in till metropolen. Väl där går vi först in i mataffären för att jämföra priserna affärerna emellan på några basicvaror så som bröd, köttfärs, ägg och mjölk. Slutsats- det är billigare här! Därefter styrde vi kurs mot ett antal skid- och klädaffärer för att kolla på feta skidor och ja, för att kolla helt enkelt. Vi försöker intala oss om att det är alldeles för stort där och att det är mysigare och bättre att bo här i Creekside som vi gör (ca 5 minuter med buss från Village).
Nedre hörnet av pistkartan. Vi bor längst ner till höger och Nr. 13 = Starbucks, så det är najs!
När vi kom tillbaka från byn gick vi in i våran (aningen billigare) mataffär och inhandlade diverse förnödenheter så som bagels, marmelad och toblerone och sen var det jag och Carro som stod för middagsbjudningen. Klyftpotatis och köttfärssås stod på menyn och verkade göra succé i ett annars pastadominerat hem, så nu när de är frälsta kommer det i framtiden bara serveras potatis hos oss(förutom de dagar då de serveras pasta). En kaffe på maten är anledningen till att jag bloggar och inte ligger och sover just nu men det börjar nog bli dags. Prognosen för imorgon är lite oklar då det antingen kan bli ännu mer snö eller möjligen regn så det är kanske bäst att sova och hoppas på det bästa helt enkelt. Ha en bra dag! Carro säger hej.

- Henkepenke