Last day in snowland

Jaha, nu sittar man här på flygplatsen som vi först anlände till för lite mer än tre månader sen. Det hela känns väldigt konstigt och sorgligt på något sätt, men vi är inte så ledsna egentligen. Vi ska ju trots allt inte hem än, utan sitter här och väntar på boarding av vår flygmaskin till San Francisco, CA, USA/våra drömmars land/skräckens land. Men allt det här om resan och ev. turbulens och tullens dumma frågor får Carro skriva om ikväll. Det var ju faktiskt en dag igår också, och den tänkte jag redovisa nu.

Väderprognosen hade lovat solsken med lite moln på eftermiddagen. Såhär efter tre månader har vi lärt oss att den inte är så mycket att hänga i granen. Det hade kommit 30 cm snö under natten och molnen låg tunga över berget. Alla toppliftar var stängda till en början så vi tog det lugnt och åt vår sista gröt i makligt tempo. När liftarna sen tillslut öppnade slängde vi på oss kläder och puderskidorna och begav oss raka vägen bort mot Harmonybowlen. Symphony (favoritstället) är tydligen bara öppen på helgerna från och med nu, så vi fick nöja oss med Harmony. Det är i och för sig inte helt fel det heller. Speciellt inte såhär sent på säsongen när det knappt är något folk alls i backarna = mycket orörd snö! Där åkte vi sen upp och ner hela dagen och fick en hel del fina sista-åk innan vi begav oss hemåt (tog ett åk i parken också) för att börja packa och städa.

Det kändes så himla konstigt att packa ner skidorna och alla grejer igen efter att de stått framme och används så länge och det var inte helt lätt att få plats med allt. Redan när vi kom hit var mitt skidfodral proppfullt med saker, och då hade jag inte ens med mig några puderskidor. På något mirakulöst sätt fick jag ändå ihop det hela och packade ner två par skidor, två par stavar, pjäxor, hjälm och alla skidkläder samt underställ osv. i väskan och den gick ändå att stänga. Medan jag packade lagade Carro den sista maten vi hade och sen var det hennes tur att packa ihop sitt pick och pack. Under tiden hade resten av familjen kommit och berättade om sina fina puderåk och när klockan sen slagit halv åtta begav jag och Carro oss in mot Village för att lämna våra skidväskor hos några av våra vänner. Tanken var sen att vi skulle möta upp resten av crewet på en sushirestaurang (inte den vi var på tidigare) och äta en sista festmåltid tillsammans. Tyvärr blev jag och Carro lite sena pga att bussarna gick lita knasigt (men vi fick i och för sig med oss två extravänner) så när vi kom till restaurangen var ingen där (och då var vi ändå 30 minuter sena). Ibland är det allt bra jobbigt att inte ha någon telefon så vi gjorde väl det ända vi kunde göra- började leta! Tillslut hittade vi i alla fall Viktor och Lisa (utanför det vanliga sushistället) så vi gick in och satte oss där och en stund senare kom även Emma och Carl-Oskar dig, så då var vi samlade hela gänget!


Middagen var jättetrevlig och roligt och vi smällde väl i oss 18 bitar var ungefär samt en halv kanna Frozen Strawberry Sake Margarita. Servitrisen tyckte nog vi var lite krångliga eftersom ingen visste vad de ville ha och det tog 100 år att göra upp om betalningen men dom fick ju våra pengar tillslut ändå. Det var i alla fall en grym avslutning och efter restaurangbesöket gick vi till en bar och tog en öl tillsammans med ett till gäng kompisar. När klockan närmade sig midnatt åkte jag och Carro hem eftersom vi var tvungna att dammsuga (säkert väldigt populärt bland grannarna mitt i natten) och packa det sista innan vi till slut kunde gå och lägga oss. Och då hade klockan slagit 2. Jag måste säga att det var en grym avslutning på en fantastisk skidsäsong med så mycket roliga människor och massor med minnen, fina åk och roliga stunder. Men det är ju inte farväl än, nu börjar nästa äventyr. Men mer om det senare! Over and out!

- Henkepenke