Ibland leker livet - idag till exempel!

Solen sken och fåglarna kvittrade utanför fönstret. Våren har kommit till Whistler... i januari. Kanske inte riktigt, men nästan. När gardinerna drogs ifrån fönstret lyste livets sol mig rakt i ansiktet och inte blev det sämre att att rapporten visade på i princip vindstilla och en ynka minusgrad. Ändå låg vi kvar och drog oss en stund innan vi masade oss upp för att sätta igång med frukosten, som jag dessutom fick skrapa ihop själv eftersom Carro satt upptagen framför datorn och pratade med Sverige. Vi tog oss senare ut i backen tillsammans med Viktor eftersom Carl-Oskar kände sig lite krasslig och gjorde sitt livs misstag och stannade inne hela dagen. Väl uppe på berget skildes dock våra vägar åt eftersom jag och Carro ville till solen på andra sidan dalen medan Viktor hellre stannade kvar i skuggan och åkte i parken. Det var verkligen upplagt för en perfekt dag idag och humöret var på topp, dessutom är det ju vardag vilket betyder i princip folktomt på berget- nåja, det är inga köer i alla fall, och man behöver inte ta så mycket hänsyn i backen. Vi tog i alla fall Peak-to-peak-liften över till det andra berget där solen låg på, och på vägen över kunde man se enda ner i botten på dalen (vilket inte är helt vanligt eftersom det ofta ligger moln långt där nere, eller så åker man helt enkelt genom molnet) och det är faktiskt en ganska imponerande syn eftersom man hänger där uppe helt fritt 436 meter över marken. Planen för dagen var att försöka utforska de delar av berget som vi inte varit på tidigare, så jag och Carro hade sett ut ett område på kartan som såg fint ut så vi tog oss genast ner till den- ja, kanske långsammaste sitt liften i världen. Där får det dessutom (tillskillnad från alla andra sittliftar här) bara plats tre istället för fyra personer, vilket de två oobservanta skidåkarna bakom oss hade missat, och vips stod vi där uppradade fyra personer och väntade på liften som tyvärr bara kunde ta med tre av oss upp. Det hela resulterade i ett antal minuters stopp men till slut var våra drömmas mål nått.


Var det värt det? Att ta fyra liftar innan man egentligen kan ta sig ett åk och att offra säkert hela första timmen på att sitta i liften? Svar: JA! Det var nog de bästa åken vi har haft här hittills (om man kanske bortser från något puderåk) och allt var så himla roligt och bra. Solen stod som spön i backen, snön var perfekt, lite folk, bra humör, varmt, allt var bra helt enkelt. Jag kunde till och med lita på mina utslitna stålkanter och våga carva ut svängarna rejält utan att behöva vara rädd för att det ska släppa att jag ska kastas in som en vante mot någon maffig gran. Vi spenderade hela dagen där faktiskt (bortsätt från ett åk i parken) och gud så kul det var. Det känns verkligen som att det var det här vi kom hit för och nu har vi fått utdelning så det räcker och blir över (jag åker såklart gärna några dagar till i och för sig). Efter ett antal åk satte vi oss på en uteservering och åt våra medhavda bagel och njöt av solen innan vi tog några åk till, och sen åkte vi över till vårt hemmaberg igen för att ta oss ner mot stugan där C-O satt och väntade på att få höra om hur underbar dag han precis hade missat.

Kvällen har sedan spenderats med mat, handling av mjölk (vi glömde äggen så det blir klen frukost imorgon), uttag av kontanter och boendeletande. Tyvärr är det ju så att vi bara har vårt nuvarande hem till och med den 12e februari, så det börjar bli hög tid att leta något nytt nu. Som tur är verkar det finnas en del lediga boenden här i huset, och redan imorgon ska vi på visning av ett rum som endast ligger fyra dörrar bort. Alla vi trivs väldigt bra här och det vore ju himla smidigt om vi bara kunde ta våra saker och spatsera bort ett tiotal meter till vårt nya boende. Visst? Men mer om det en annan gång, den historien hör ju faktiskt mer till imorgon. Nu bjuder jag eder godnatt och önskar er en trevlig dag!

- Henke

Inte så spännande måndag.

Vad synd att jag fått de tråkiga dagarna på sistone.. Men jag ska göra mitt bästa för att leverera till er ändå!
Vi vaknade i ottan, av alarmet som tur var, och inte en stekpannemissbrukande C-O idag igen. Faktum var faktiskt att båda våra rumskamrater låg däckade av både den ena och andra åkomman, så de masade sig upp långt efter oss- och då hade vi ändå snoozat tre gånger och gått upp ytterligare en halvtimme senare. Blev alltså inte först ut idag heller, men det kanske var lika bra det. Vi insåg så småning om att det inte skulle bli någon lång dag så vi packade varken kamera eller matsäck och skippade ryggan helt fullt med andra ord. Väl vid liften var det folktomt (tacka vet jag veckodagar) så vi var uppe på ett nafs och bestämde att dagen skulle gå åt till att utforska backar vi inte åkt förr (eftersom vi insett att det måste finnas en hel sådana, med tanke på att vår repertoar består av ca 7 olika. Max). Sagt och gjort, vi tog outforskade vägar ner igen, och studerade liftkartan i jakt på smultronställen vi måhända skulle ha missat. Det bar oss hela vägen ner till Village till slut och ungefär där blev jag vrålhungrig. Halvvägs upp- i vad som måste vara världens längsta och tråkigaste gondol- gick det över till lätt illamående, snurr i huvudet och akut värmebölja. Åksjuka eller inte vet jag inte, men en smula obehagligt i vilket fall så när vi äntligen landade på fast mark igen bestämde det nog slutet på dagen. Som plåster på såren tog vi trots allt en ny backe ner, vilket var till belåtenhet då vägen ner brukar vara den värsta backen av alla här men denna var faktiskt mer eller mindre okej!

Klockan var väl strax efter två när vi äntligen var hemma igen, och ÄNTLIGEN fick i oss lite mat igen. En bagel. Tack för maten liksom, min magsäck kommer krympa till en storlek rymlig nog för en isbit innan den här resan är över.. Men det mättade ett tag i alla fall, och under tiden började vi se en ny serie tillsammans, Boardwalk Empire, som tydligen ska vara en hit. Jag vet inte än eftersom jag någonstans halvvägs bestämde att det var lämpligt med en powernap. Jaha, och så var det med det, får kanske se slutet någon annan ledig stund. Resten av eftermiddagen spenderades med att vara hungrig, tvätta hår och underställ och så småning om börja med maten, som jag dagen till ära slängde ihop helt själv! Köttfärssås-kreativiteten har aldrig sett en sådan hög nivå som här i huset ska ni veta! Idag piffades den med hjälp av gröna linser, extra mycket grönmögelost och en hel del chiliflingor som vi fått tag i. Ser du mamma, det blir nog folk av mig med någon dag snart!

Och kvällen tillbringades i vanlig ordning ihoptryckta framför ännu en Jönssonligan. Imorgon hoppas vi på bättre väder, hälsa och matrutiner! Adieu för nu.

- Carro

Ps. Eftersom kameran inte fått följa med alls idag bjuds det på lite gamla godingar istället. En liknande från igår med vädret vi önskar oss varje dag, och så en med utsikten över vår lilla by. Håll till godo så kommer vi igen imorgon istället! 

Solskenspizza

Skrammel, skrammel, skrammel väcktes vi av imorse. Det var Carl-Oskar som hade ställt sitt larm på 07:45 och kom in i vårt rum, tände alla lampor, tog fram kastrull och stekpanna och gud vet vad och började ladda upp världens mosterfrukost till sig själv. Vi var måttligt glada och Carro vaknade upp med huvudvärk så från och med nu får han minsann sitta och häcka inne på toaletten och mecka med sitt spritkök om han vill steka på ägg och korv i ottan. Han stack i alla fall ut själv sen eftersom Viktor låg hemma och mådde lite dåligt idag, och jag och Carro tog en liten sovmorgon med tanke på Carros huvudvärk. Jag passade då dessutom på att försöka efteranmäla lite poäng på mitt SAS-kort (som jag skaffade nu innan avfärd för jag tyckte det kunde sitta fint med lite poäng) men det fungerade inget vidare så jag la ner det projektet. Anledningen till den tidiga morgonen var en molnfri himmel och en prognos som lovade sol hela dagen. Jag och Carro var ute i backen vid 11:30 ungefär och mötte då upp Carl-Oskar för att ta ett par åk i parken. Det var väldigt lite folk idag för att vara en söndag och jag passade på att öva lite snurrar och testade även på det största hoppet. Mycket mer än så blev det dock inte eftersom det var 15 grader kallt och diverse tår och fingrar började säga ifrån, så vi tog ett sista åk upp på toppen för att kunna fotografera den underbara vyn för att sen ta oss ner mot vårt hem. På vägen passade vi på att åka lite offpist och kolla in potentiella platser att bygga ett eget hopp på, så snart mamma- snart blir det volter för hela slanten! (Du kan vara lugn, jag lovar).

När vi stigit innanför dörren började operation värma tår och vi tryckte även i oss varsin bagel med ägg till lunch. Därefter följde en liten power nap för mig eftersom jag inte fick sova ut på morgonen och sen passade jag och Carro på att titta på det senaste avsnittet av Solsidan, som är ungefär den kontakt med omvärlden vi har här borta. Inga nyheter, ingen information, ingenting vet jag om någonting känns det som, så det är kanske dags för mig också att ändra startsida på datorn till någon seriös tidning så jag kan hålla mig uppdaterad... eller måste man det? Kvällen har sedan spenderats både i soffan framför ytterligare en Jönssonligan-film men också på- konstpaus- pizzerian! Efter vår insikt om att vi lever på pyttelite matpengar/dag bestämde vi att en pizza i månaden kan man ju kosta på sig, och eftersom januari börjar lida mot sitt slut fick det bli idag. Det var väldigt gott må jag säga att få byta bort köttfärsen en kväll och lyxa till det lite, så nu längtar jag till februari så vi kan göra det igen- bara en dag kvar nu!!!

Inför morgondagen väntar mer blåhimmel och solsken, och så ska det vara ett tag fram över nu har de sagt. Välförtjänt tycker jag efter otaliga dagar av regn, moln och dimma. Det ska dessutom bli några grader varmare så tårna slipper frysa och man kan stanna ute hela dagarna förhoppningsvis. Det ser ljust ut mina vänner!

- Henke

I trollskogen.

Kl 08.30 (vid närmare eftertanke vad det nog snarare 8.39, dvs en snooze senare..) imorse hoppade vi upp ur sängen, drog bort gardinerna från fönstret och upptäckte till våra glada förvåning hur marken var täckt av snö! Underbart. Och inte bara därför att all det gråfula som täckt byn de senaste dagarna pga tö nu är borta och vitt igen.. Kastade i oss frukosten- bokstavligt talat alltså, jag har aldrig sett någon äta gröt så fort som Henke, drog på oss grejerna och begav oss mot liften. Alltihopa på den rekordsnabba tiden 1h 51 min. Men trots våra försök att vara tidigt upp i backen, var ödet emot oss idag. Morgonen var klar, prognosen sade 95 % säkert sol och det var lördag morgon. Vilka tror ni joinade oss i liftkön om inte halva Vancouvers befolkning och några till från Seattle (som vi delade lift med). Det tog med andra ord en stund att ta oss upp och vi var inte på toppen innan tjugo över elva ändå. Kanske är en bra grej det här med sovmorgon trots allt? Vi lät dock inte våra miner sänkas, utan gladde oss istället åt den mjuka mattan som såg ut att täcka större delen av bergen! Och med våra kloka huvuden börjar bli lite vana nu hade vi äntligen valt rätt skidor och tagit ut våra nya älsklingar på några provåk i deras rätta miljö den här gången!

Som jag sagt, man vet aldrig hur dagen ska sluta, och idag var verkligen inget undantag. Det började med att vi stod bakom två svenska tjejer i liftkön (varav en frågade om mina skidor wiho! Fast på engelska, mindre wiho..) och pga ett mindre missöde att lära känna dom i kön och hamna i samma lift, tänkte vi följa efter när vi gått av. Så blev dock inte fallet när de nästan panikartat (verkade det som) åkte iväg innan vi ens hunnit gå av.. Tur var kanske det, eftersom det resulterade i något smått magiskt! För att inte nämna äventyrligt till tusen. Från den liften går en transportsträcka, och Henke som var på puderhumör och med Bent Chetler på fötterna såg varje snöhög som ett potentiellt åk. När vi kom fram till en sluttning- som slutade i granar och ett staket- undrade han därför om jag trodde att man kom förbi på andra sidan? Tveksamt sa jag, och lade till att staketet kanske fyllde någon funktion. Men för att inte verka allt för negativ föreslog jag att han kunde ju åka fram till kanten och se hur det såg ut. I värsta fall var det ju bara att gå upp igen. Sagt och gjort, han surfade ner i två svängar och tittade ut över granarna. Fortfarande tveksam. Men så såg vi spår lite till höger om oss, och bestämde oss för att följa dom, vilket var en vinst! Granarna mynnade ut i en liten sjö av knädjupt puder, och det må ha varit fyra svängar vi fick men tusan så fint det var att skidorna äntligen fick komma till sin rätt! Väl nere i en backe igen fortsatte det roliga ännu en stund innan vi till slut nådde liften.

Det hade vi det här laget börjat snöa rätt rejält, och Henkes vänstra öra led av blåsten, så trots att klockan inte var mer än strax efter ett bestämde vi att det kanske var läge att dra oss tillbaka. Vi hade trots allt en tid att passa hemma (x-games började 14.30) och vi hade ju varit ute tidigare idag... Men för att inte vara hemma allt för snabbt hade vi en annan hemfärd i tankarna. Dum idé insåg vi snabbt när vi famlade i molnen som omringade toppen, i början på en backe vi aldrig åkt förut och i en färgskala som inte sträckte sig mycket längre än till vitt. Vi irrade runt där både länge och väl, innan vi till slut fann någon potentiell väg hem som inte slutade med skyltar som sa åt oss att "Ski area boudary". Backen var dessvärre uppkörd, och äventyrslusten sa åt oss att skogen var roligare.. Jahapp, och där började nästa äventyr. Vi cruisade runt i den lilla skogen ett tag och höll oss ganska nära backen, tills skogsslingan smög över i en flodfåra och träden reste sig plötsligt högre och högre.. Men vi tänkte väl inte så mycket på det, annat än vilken fantastisk miljö det egentligen var! Dessutom följde vi andras spår hela tiden så någonstans skulle vi väl komma tillbaka till backen igen. Fåran blev smalare, träden högre (och nedfallna på sina ställen vilket gjorde framkomligheten en smula förhindrad), och backen mer och mer avlägsen.. Efter att ha dokumenterat hela stället och vår lilla stig till slut slutade i någon sorts uppförsbacke med ett nedfällt träd över alltihopa, där spåren vi följt dessutom plötsligt tog slut gav vi upp. Backen såg vi kanske trettio meter ovanför oss så det vara bara att ta av sig skidorna och kravla sig dit. Det var ett roligt litet äventyr, men jag var glad att få ta den vanliga backen ner sista biten, och det hela blev oss en resa på 50 min. Vilken tur att vi åkt i tid då, för det slutade med att vi nu var hemma prick halv tre!


Resten av kvällen har bestått av mer x-gamestittande, sen middagoch så till sist en Jönssonligan idag igen. Imorgon väntas sol så nu ska vi vila våra trötta ben för en fin dag på berget! Klockan står som vanligt på 08.30.

Tjingeling!
- Carro.

Tidig morgon och lyxmat.

Aldrig har vi gått upp så tidigt idag. Klockan 8:30 plingade det till i telefonen och Carro ställde sig upp som ett ljus på momangen. Vi har nämligen kommit fram till att enda sättet att komma upp på morgonen är att genast kliva ur sängen och ställa sig raklång någon annanstans. Jag låg i och för sig kvar några minuter till, men jag somnade inte om... tror jag. Sådär i gryningen såg det ut att kunna bli en ganska bra dag vädermässigt då molnen låg högt ovanför toppen och man kunde skymta den blå himlen bakom, men så blev det inte när vi var uppe i backen inte. Då spöregnade det minsann här nere i byn och några hundra meter upp på berget snöade det rejält vill jag påstå. Anledningen till den dramatiska väderomställningen var att vi inte var uppe på berget för än klockan hade slagit 11:30. Morgonen blev nämligen aningen utdragen på grund av diverse Skype-samtal hem till Sverige och en sen frukost. Eftersom sikten bara var ett 10-tal meter och 3D-effekterna fungerade sämre än gamla blå-röda 3D-glasögon bestämde vi oss för att det nog var bäst om jag helt enkelt lärde Carro hur man körde på boxarna i small-parken, men efter två åk där och ett åk i den större parken tröttnade vi helt och bestämde oss för att åka hem istället. Jag kan dock meddela till er som är nyfikna att det gick ganska bra för Carro om man bortser från att det möjligen var lite knappt med fart, så imorgon ska vi båda skriva på lite papper så vi får åka i de allra största hoppen och öva på diverse dubbelvolter.


Eftermiddagen och kvällen har sedan flutit på i vanlig ordning med diverse datortid, shoppingtid, matlagningstid och filmtid. Det var vår tur att både handla och laga mat idag, och eftersom vi räknat ut att vi bara äter för drygt 30:-/pers/dag bestämde vi oss för att lyxa till det med både kokosmjölk och currypasta till maten vilket resulterade i en lite kryddstarkare köttgryta med ris. Vi har även bestämt att vi kan lyxa till med med pizza/sushi/annan hämtmat minst en gång i månaden, så på söndag vankas det resturangbesök (vi har lite köttfärs vi måste äta upp imorgon nämligen). Vi lyxade även till det med både chipsinköp och nya kakor när vi var i affären, så oss har det inte gått någon nöd på idag. Jajuste, vi köpte en browniemix som vi tryckt i oss tillsammans med vispgrädde framför ett sånt storartat mästerverk som Jönssonligan får guldfeber. Förhoppningen är nu att det ska fortsätta snöa under natten och att det ligger en fin vit matta utanför dörren imorgon så vi kan åka lite puder. Annars får det nog bli några åk i parken imorgon tillsammas med våra sambos. Carl-Oskar har nämligen köpt nya skidor idag eftersom hans glid inte har varit det bästa och han knappt fått fart till sista hoppet om han såväl spikar från toppen. Carro måste ju dessutom öva lite på rails- för att inte tala om mig.

- Henke

Lite om annat.

Efter igår tog vi en välförtjänt sovmorgon, och därav har det inte blivit många knop gjorda idag. Rätt mycket slötid, liten promenad, lite fika, lite middag och lite film. Så jag kan ju passa på att berätta något roligare för er, än att göra en alldeles för lång och ointressant detaljerad beskrivning av dagens slappande.

Ska vi ta något om landet vi för tillfället bor i kanske? Vi avslutar nu vår tredje veckor på vift, och hittills har redan en hel del skillnader märkts vad beträffar hemlandet och bortalandet. Vi tar det i punktform va?

• Dörrknoppar: vem gillar dem och vem vill egentligen ha dem? En mycket osmidig uppfinning då man ska öppna en dörr med händerna fulla. Ett handtag är det ju bara att trycka ner med armbågen eller vad man nu har ledigt till hands, men en knopp som måste både vridas om och öppnas mot dig?! Nehejdu, ett typexempel på uppfinning jag faktiskt inte önskar att jag kommit på först (det finns många andra sådana dock, men låt oss hoppa över de just nu). 
• Heltäckningsmattor. Varför?! Det är olämpligt när man spiller något på den, när den blir dammig, när man ställer blöta skidor på den (det blir rostfläckigt, fyi) osv. Det är däremot rätt mysigt på morgonen när man tassar upp ur sängen, och säkert också anledningen till varför det finns... 

Men det är inte bara negativt här! Och framför allt inte mestadels heller. Något av det allra bästa (tycker jag, och det är förutom billigt fika och bergen så tätt inpå) är hur trevliga alla är här!

• Kassörskorna frågar hur man mår och önskar oss en trevlig kväll, varenda gång vi handlar! Dessutom packar de ner sakerna åt en i kassar så att det bara är att springa hem med en gång sen. Tack och bock!
• Ovanstående gäller dessutom alla som jobbar i liftarna. Ja inte det där med nedpackningen, men att de hälsar, frågar hur man mår, önskar oss en great day osv osv. Dessutom bär de skidorna åt en från liftkön och ställer de i gondoldörrarna så man slipper göra det själv! Det kallar jag service (särskilt eftersom jag alltid har haft svårt för det där..)
• Skulle det vara så att en buss blir full så behöver man inte upptäcka det den hårda vägen, dvs att den surt bara åker förbi hållplatsen och man själv står kvar som ett fån. Nej, då skriver de snällt ut det i "textrutan" utanpå bussen; "Sorry, this bus is full". De ber till och med om ursäkt för det! Kanske något för UL att haka på mån tro..? 

Ja, det var väl allt det för den här gången! Nu ska vi sova för att förhoppningsvis vakna upp till en puderfylld dag! Egentligen spelar det i och för sig ingen roll då pojkarna ju har en date med de norska killarna i parken, men man kan ju hålla tummarna ändå..

Natti natti!
- Carro.

Fetingskidor och disco!

Bloggandet uteblev igår kväll på grund utav att vi var upptagna från middag till mitt i natten för första gången den här resan, så jag tänkte dra igenom gårdagen nu istället. Det hela började med att vi, som vanligt, hade svårt att komma ur sängen så vi var inte ute i backen för än runt 11-snåret (som vanligt). Skillnaden med igår var dock att väl ute i backen stod jag och Carro på var sitt par betydligt större skidor än vanligt. Det hela kändes väldigt ovant och åker man inte puder är det ett himla mission att få upp skidorna på skär på grund utav att man i princip måste slänga sig med hela sin tyngd in mot backen, vilket ofta resulterar i att balansen fallerar. Efter några åk fick vi dock upp snitsen lite och man började vänja sig vid de fladdrande plankorna man hade fastspända på fötterna. Nackdelen (och fördelen) med att ha två par skidor är att man varje dag måste välja vilket par man ska ta. I förrgår valde vi ju till exempel de vanliga skidorna, vilket snabbt visade sig vara ett dumt val, med tanke på att det ändå fanns en del lössnö man kunde latja runt i. Eftersom vi inte ville göra om det misstaget igår valde vi istället de fetare skidorna, vilket också snabbt visade sig vara fel val just igår. Det var varmare igår vilket resulterade i att snön hade packat ihop sig och det både mycket tyngre och hårdare där ute, så vi hade alltså valt fel skidor... igen. Men det gjorde inte så mycket egentligen, för både jag och Carro tyckte det var nedrans roligt att få testa våra nya inköp och nu har vi redan har vant oss vid dem slipper vi köra in dom när det väl har kommit 50 cm nysnö, så då ä de bar å åk!

När vi väl kommit hem vilade vi en stund och jag avnjöt första filmen ur Jönssonligan-serien tillsammas med de andra grabbarna medan Carro tvättade sitt underställ. Jag har förresten också tvättat mitt ena underställ eftersom jag inte orkade ha eksem längre. Det var otroligt skönt att kunna dra på sig understället utan att känna att det kommer klia eller att det luktar apa faktiskt. Det var även vår tur att laga mat igår, och istället för den sedvanliga köttfärsen hade vi lyxat till det med lite anguskött som vi rörde ihop tillsammans med ris och lite sås. Jag har nu även kommit underfund med varför visst kött är billigare än annat- det innehåller 99% vatten/annat oätligt. Gårdagens kött blev alltså snarare kokt än stekt eftersom det gav ifrån sig en otrolig mängd vatten och tidigare när vi köpt de billigaste bacon de har, har det också blivit kokt- fast i fett. Efter maten satt vi sen och taggade till inför kvällsen festligheter samtidigt som vi tittade på diverse klipp från YouTube.

Om vi inte har nämnt det tidigare så kryllar det av australiensare här, och det är på grund utav att de har studieuppehåll nu när de har sommar hemma hos sig har vi fått lära oss. Och för er som inte vet när Australien har sin nationaldag kan jag meddela att det vet vi- det var igår! Det har peppats till bland folket här i Whistler inför "Aussie day" i flera dagar nu och igår small det. Vi åkte in till Village och hamnade först på en bar som de andra pojkarna rekommenderade eftersom man inte behövde betala något inträde och det fanns krokar man kunde hänga jackan på själv = ingen garderobsavgift, men det var inte jättekul där så vi gick därifrån ganska snabbt och hamnade istället på Longhorn, som är ett av de mer kända ställena här i Whistler. Det var väldigt roligt där och vi träffade många roliga människor. Inte så många från Sverige dock, men en himla massa norskar och danskar, så det var kul. Vi drack äcklig öl och hittade en matkniv som vi nu har utökat vårt kök med och bestämde dessutom dejt med några norskar i parken imorgon. Men that's about it. Over and out!

- Henke