Äggbagel = äckligt

Efter gårdagens fiasko var vi rädda att Tim Theodor ångrade sig och ville åka hem, men efter idag tror jag inte det längre. Vi var uppe rekordtidigt imorse eftersom Carro skulle skype:a (och eftersom Theo är jetlaggad och ligger yrvaken i timtal innan larmet ringer). Tyvärr kände sig Carro lite sjuk och valde att stanna hemma idag, samma sak med Viktor. Vi andra drog dock ut och stod uppe och redo i backen redan kl. 10. Imponerande va? Solen strålade, inte en vindpust och det kändes som att livet inte kunde bli mycket bättre faktiskt. Vi åkte i parken hela dagen idag och det var nog den bästa parkdagen på hela trippen tror jag. Det är roligt för att de bygger om parken ganska ofta, så nästan varje dag finns det något nytt att åka på och till idag hade det byggt kanske världens skönaste hopp. Mycket lufttid och världens mjukaste landning, kan det bli bättre? Det hela resulterade i ett antal framsteg för min egna del, och Theo kommer nog igång imorgon (man vill ju inte ta ut sig första dagen liksom). Vi åkte upp och ner i samma lift resp. backe och stannade inte ens för lunch (den åt vi i liften). Jag börjar bli lite trött på bagel med ägg nu efter att ha ätit det 30 dagar i sträck, så om någon har ett förslag på ett alternativ som kostar minde än $1 tas det gärna emot. Eftersom vi var uppe på berget i ottan blev ju, som ni kanske förstår, dagen en aning längre vilket resulterade i en oerhörd hunger mot slutet. Det hela löstes med ett glas Coca-cola och lite svenskt lösviktsgodis- tacka gud för det!


När vi kom hem satt Carro och Viktor och tittade på film = The Black Swan (verkade vara himla mysko). Jag tog en hyfsad snabb dusch och sen bestämde vi oss för att åka in till Village för att köpa en USB-sladd till mig. Det är nämligen så att innan vi åkte förde jag över massa filmer och annat kul till en hårddisk som jag tänkte kunde vara roligt att ha med. Klantig som jag var glömde jag sladden hemma så den har vi inte haft mycket nytta av, men nu ska det blir ändring på det. Inte idag dock... affären var stängd. Men vi vandrade runt lite i Village ändå en stund och sen kom vi hem bara för att bli serverade middag på dirren. Ikväll blir det nog en film tror jag och förhoppningsvis kommer vi i säng hyfsat tidigt så vi kan åka mycket skidor imorgon. Alla är taggade till tänderna (förutom Carl-Oskar eftersom skidorna som han köpte förra veckan har gått sönder och han fick lämna in dom på 24-timmars-limning idag).

Over and out!
- Henkepenke

En inte så magisk dag..

Efter gårkvällens bravader hade larmet ställts om en smula och bjöd på en liten sovmorgon. Men trots det snoozade vi ändå tre gånger innan någon överhuvud taget orkade tänka på att vakna. Det krävdes några bitar ur godispåsen (svenskt lösgodis- underskattat till tusen och som vi längtat efter leverans!) innan kraft nog att göra frukost infann sig. Men ute snöade det för fullt och humöret var ändå relativt högt när vi väl tog oss ut (inte andra halvan av gänget dock, tror de hade en lite tuffare kväll än oss) för att göra Theos första dag på berget magisk! Ja, så här i efterhand skulle jag nog inte beskriva den med riktigt de orden.. Väl där uppe tilltog vinden en ansenlig del, snön som skulle ligga som en matta under oss betedde sig med som en dåligt asfalterad väg i ett byggnadsområde (svåråkt, dvs) och till råga på allt hade vi valt fetskidorna- fel val, IGEN. Men vi försökte till en början hålla modet uppe och tog oss igenom diverse backar och små offpistrepor för att visa vår nykomling vad som erbjuds här. Efter någon timme eller så när hungern började sätta in, och vi nog insåg att det inte skulle bli mycket bättre, gav vi upp och åkte hem igen. Som tur var stämde inte Theo in i vår klagosång utan tyckte att det var en helt okej fin dag i backen ändå. Då kommer han med andra ord inte kunna bli särskilt missnöjd här!


Väl hemma möttes vi av en smärre katastrof, när våra två rumskamrater hade låst ute sig själva, båda två, och med två spisplattor på inne och ett brandlarm som hördes lång väg. C-O var på väg upp för balkongen till och med, så vi kunde nog inte kommit mer lägligt. Förvisso hade lägenheten tagit skepnaden av en ångbastu, men korven i stekpannan hade inte hunnit mer än blivit lite bränd så det var egentligen ingen fara- än. Som sagt, mycket läglig timing trots allt! När oredan lagt sig en aning åt vi vår lunch vid vårat nya soffbord (som innan bara fungerat som förvaring, men efter storstädningen har det hamnat tillbaka i sitt rätta element), slappade på var sitt håll en stund och sen väntade Superbowl på TV! Spännande till tusen. Tyckte de andra i alla fall, själv la jag mig på sängen och råkade sova en timme eller så. Inte helt lyckat då det bara slutade med att jag blev ännu tröttare, men efter en promenad till affären för dagens storhandlande blev det lite bättre. Superbowl är sannerligen en klass för sig, där speltiden är totalt en timme och ändå hann jag sova 1h + handla ca 30 min + vi hann se ca 30 min innan vi började med maten, och drygt en kvart in på matlagningen var det avgjort! Men då var ju förstås pausunderhållningen (Black eyed peas) spektakulär, och så visade de dessutom upp diverse stridflygplan och dylikt. Vilket land det där va!

Under tiden svängde vi ihop en lite redigare middag, dagen till ära. Var planerat att det skulle bli hamburgare men vi glömde att köpa bröd så det fick bli mastodontbiffar med klyftpotatis istället. Hade köpt sallad i alla fall, och trollade till och med fram en dressing, så oss gick det ingen nöd på! Mumselimums. Nu har vi sett Solsidan och är nyduschade allihopa så frågan är om det inte är läggdags alltså. Vore skönt att somna i tid för en gångs skull och inte vakna som en zombie.. Ska se vad jag kan övertala de andra till!

Auf wiedersehen!
- Carro

5 är mer än 4

Jag var inte jättesugen på att blogga när vi kom hem klockan två inatt så jag drar igenom gårdagen nu istället helt enkelt. Det hela började med en (som vanligt) seg morgon. Det regnade dessutom en del så skidåkarhumöret låg inte på topp direkt. Dessutom var halva hushållet mörbultat sedan dagen innan så vi bestämde oss för att ta en välbehövlig vilodag... igen. Carro hade dessutom huvudverk redan när hon vaknade så att ta det lite lugnt var nog ett klokt val. Förmiddagen flöt på i makande takt och bestod av frukostätande och lägenhetsstädande (eller i alla fall halva lägenheten (eller egentligen plockade vi bara bort våra kläder)). Det var ju nämligen så att en Mr. Tim Theodor "My main man" Mihel skulle anlända till byn med bussen från Vancouver 12:40 och när man får finbesök är det ju bäst att man visar lägenheten från sin bästa sida. Jag och Carro gick i alla fall och mötte en glad, hungrig och aningen trött Theo vid bussen och efter en lång, lång resa alldeles på egen hand var han äntligen här. Det fina vädret verkade han ta med sig också för i ungefär samma ögonblick som han klev av bussen sprack himlen upp och solen började stråla ner på oss (tur att vi har solglasögon med oss så vi inte blir bländade). Väl hemma fick han ställa av sina väskor och se sig om i vårt palats och sen bar det, nästan på en gång, av mot Starbucks där vi tog varsin kaffe och catchade upp lite (vårt socker var dessutom slut så vi passade på att ta lite där, när det ändå är gratis liksom).


Under resten av eftermiddagen hängde vi mest runt här hemma en del (förutom en tripp till affären där kakorna var på rea och Theo köpte den där påsen vinägerchips han hade suttit och suktat efter hela resan). Viktor och Carl-Oskar lagade sen middag bestående av klyftpotatis (som vi inte haft på länge) och köttfärssås. Vi hade dessutom bestämt att göra stan en aning osäker igår kväll så vi taggade till lite inför det och sen runt halv elva tiden började vi röra oss in mot stan. Nu har de förresten höjt priset på bussen till $2,5. Skandal tycker jag eftersom den längsta turen man kan ta med bussen är ungefär 5 minuter lång. Jaja, vi gick till den där baren med krokar (ingen garderobsavgift) först men där var det väldigt tråkigt så vi gick vidare till nåt local-ställe där vi satt och hängde resten av kvällen. Det hela blev inte jättelivat eftersom många ändå var ganska trötta, inte minst Theo (konstigt nog) men det blev en trevlig kväll ändå.

Nu har en ny dag grytt (heter det så? grytt? grynat? grött?) och det snöar på för fullt. Än så länge har det inte hunnit komma otaliga centimeter, men det är kanske på väg under dagen. Vi är i alla fall galet skidsugna allihopa så blir nog till att äta frukost nu (efter någon har diskat all disk från igår- pax å inte).

- Henke

En magisk dag

Mja, vi är väl inte bortskämda med fint väder precis, som nämnt igår. Idag vaknade vi återigen till mulet och så småning om även regn, men lät inte det stoppa oss utan var uppe på berget runt halv ett-tiden. Så mycket mer tid nu när liftarna inte stänger förrän halv fyra! Så vi fick ändå en hel del åk trots allt. Henke hade paxat dagen till att åka i parken och eftersom jag inte gärna vill cruisa runt själv fick jag glatt hänga på. Vi har ju trots allt kört i pisterna flera dagar i rad nu. Men dagen blev inte så tokig alls ändå! Jag hängde efter killarna som en svans medan de flög över både det ena och det andra, och funderade på om jag någonsin skulle våga själv.. De första tre åken fegade jag bara och tittade mest, men till slut blev jag trött på mesen i mig och var helt enkelt tvungen att våga! Inte världens största hopp, inte ens topp-5 i parken, men jag vågade! Och det både en, två, tre och fyra gånger! Det femte och sista åket kändes det nästan bra till och med, och nästan inte läskigt heller längre, så då vågade jag med lite mer fart och oj vad jag flög! Måste jag säga att det blev en perfekt landning? Spricker av stolthet över mig själv i kväll, jag är ingen fegis längre trots allt.


Killarna var verkligen inte sämre, utan tvärtom- mycket mycket duktigare. Henke var en hårsmån från att klara sitt mål för dagen, och de andra två flyger ju och för mest hela tiden så man kan ju knappast inte inte bli imponerad. När det var dags för hemfärd vid halv fyra svävade jag mest omkring på adrenalin och som grädde på moset sprack det upp och solen sken i ansiktet på oss hela vägen ner. Vilken perfekt avslutning på eftermiddagen! Här hemma har vi nu chillat, avverkat några fler avsnitt How I met your mother (nya grejen här i huset), powernapat, och lagat mat. Vi tänkte först kanske ta oss iväg till stan för lite dans i kväll, men sköt upp det till i morgon då alla förhoppningsvis är mer taggade. Dessutom utökas vår flock till fem då, eftersom Theo nu är landad i Vancouver och i morgon på väg hit! Så kvällen har blivit lugnare än på länge, och förutom en kort tur till affären har det inte hänt mycket alls. Inte ens film, och nu när klockan slagit över tio är det nog inte dags att påbörja någon heller. Vi chillar lite till och sover sen tror jag, i morgon kan bli intensiv, det känner jag på mig!


Puss & kram
- Carro.

Tårtkalas!

Solen kan ju inte skina alla dagar på samma sätt som regnet inte kan hålla sig borta jämt, så idag var det alltså ombytta roller. Jag drog med spänning undan gardinerna när klockan ringde bara för att se att bilden utanför fönstret bjöd på slask, regn, moln och depression så jag tyckte det var bäst att somna om och ta en välbehövd sovmorgon istället (Carro gjorde samma sak). Nu när vi varit här i snart en månad och vant oss vid backarna och livet måste vi ju faktiskt inte stå på skidor i ur och skur. Dessutom var det nog prick en vecka sen vi hade vilodag förra gången så det kom bra i tiden liksom. Vad har vi istället fyllt dagen med då? Ja, inte mycket kan jag säga. Shawn kom förbi imorse bara för att berätta att han kommer tillbaka på måndag och vill ha pengar för hyran och att vi då kan flytta in om vi vill. Vi kommer alltså ha dubbelt boende i några dagar, men vad gör det egentligen? Den enda som trotsade vädret idag var Carl-Oskar, men har har ju å andra sidan legat inne ett par dagar nu så det var nog bra för honom. Vi andra har networkat, kollat på film/serier och gått lite promenad. Jag och Carro var förresten en sväng förbi affären också och inhandlade en del förnödenheter (egentligen mest för att det ska hända något).

Ett ständigt problem här borta (och när man har begränsat med pengar) är vad för typ av snacks man ska ha. Hemma går man ju ofta runt och småäter men det blir inte riktigt på samma sätt här eftersom vi inte har någonting i kylen, så vi har testat en del olika saker nu och jag tror att jag har kommit på det optimala! Tidigare har vi köpt stora cookies som har varit himla goda, men de tar slut ganska fort (en kaka blir ju ofta två). Jag ha även provat några donuts som jag hittade i mataffären inne i Village. Dom var liksom sådär lagom stora, täckta i glasyr och blev aldrig torra (dessutom var de ganska billiga). Nackdelen är att de inte finns här i vår mataffär och att även en donut ofta blir två, ni vet! MEN! Igår (eller om det var i förrgår) hittade jag det som jag tror jag tror ska få bli min melodi från och med nu: Werther's Original! Dessa hårda goda karameller (som jag förstås ätit innan, så tro inte att jag inte känt till dom innan) räcker i en evighet och dessutom finns det jättemånga i en påse, så de kommer finnas plenty ett bra tag framöver. Jag nöjer mig nämligen med endast en karamell om dagen, det ni!

Juste, vi har även haft lite kalas här hemma idag. Det är nämligen så att Viktor har haft bemärkelsedag och dagen till ära (med dåligt väder och allt) har jag ägnat åt att göra en liten birthday-edit åt honom, så den kan ni njuta av nu. Filmen speglar även allt som vi har gjort under dagen, vilket ni kommer se inte är speciellt mycket! Kvällen spenderades i alla fall med tårta framför filmen Eat, Pray, Love. Carro har nämligen precis läst ut den boken så vi passade på att ta videoboken idag!


- Henke

Flyttflyt.

Det blev ju en bra dag det här med, tänka sig. Solen sken till vår glädje när vi vaknade, men så sega som vi är ut kan man ju inte bli alltför förargad att den inte fortsätter göra det tills vi är uppe på berget- vilket den alltså inte gjorde. Molnigt och grått, men som tur var inte alls kallt och molnen låg så pass högt att sikten var utomordentlig ändå- klockrent! Så vi bestämde att ta oss en favorit i repris från igår och tog oss snabbt som ögat över till Blackcomb. Lika fina backar trots att vädret inte var top noche, så vi åkte upp och ner både länge och väl innan den dagen hade gjort sitt. Då tog vi en sväng förbi XL-parken och tittade på roomiesarna när de hoppade megahoppen en stund innan det var dags att åka hem.


Någonstans mellan klockan fyra och halv fem hade vi stämt tid med en herre vid namn Shawn för en lägenhetsvisning av potentiellt framtida hem. Det ligger tre lägenheter bort från vår, lite längre ner i korridoren, perfekt läge alltså! Den var dock i skicket några snäpp över vår vilket förstås bara är positivt, så vi var väldigt nöjda efter visningen (som innebar att han fick se vår också, konstigt nog..). Efter den persen på 5 min var det dags för storhandling och matlagning, och tyvärr var det min och Henkes tur att fixa båda. Men det gick relativt smidigt ändå och vi svängde ihop en middag som varken bestod av pasta eller köttfärs! Fantastiskt hur fantasin flödar ibland. Blev väl ingen nobelmiddag kanske, men helt klart godkänt.

Kvällen har bestått av diverse sysslor och alla har varit upptagna med sitt. Viktor sysslade till allas glädje med brödbak så till kvällningen kunde vi smaska i oss små brödkakor (som blev väldigt mumsiga med hallonsylt på) och till sist samlades vi alla i soffan för kvällsbion- och ingen Jönsson ikväll, tänka sig! Stockholm Boogie var den enda som var lagom lång att börja kolla på vid tio-tiden, men var också väldigt bra till de flestas förvåning! Så vi kan nu nöjda och glada gå och sova.

Imorgon och tre dagar framåt väntas regn, mindre kul. Men just nu får vi nog lägga största tum-hållandet på att mammutstormen drar förbi illa kvickt så att Theodor kommer hit oskadd på söndag! Tjihoo vad skoj det ska bli.

- Carro.

STORT PS! Under tiden vi var och handlade kom förresten Shawn tillbaka och meddelade att vi fick lägenheten! En stor sten har nog lättat från allas axlar. Vi har nu boende fram till 12 april klart, och kan få flytta in på pricken direkt när vår hyra här går ut, dvs 12 februari. Kunde ju inte bli mer perfekt! Eller jo, att det bara ligger en bit ner i korridoren skadar ju inte. OCH det finns micro! Det känns nästan för bra för att vara sant. Godnatt! 

Ibland leker livet - idag till exempel!

Solen sken och fåglarna kvittrade utanför fönstret. Våren har kommit till Whistler... i januari. Kanske inte riktigt, men nästan. När gardinerna drogs ifrån fönstret lyste livets sol mig rakt i ansiktet och inte blev det sämre att att rapporten visade på i princip vindstilla och en ynka minusgrad. Ändå låg vi kvar och drog oss en stund innan vi masade oss upp för att sätta igång med frukosten, som jag dessutom fick skrapa ihop själv eftersom Carro satt upptagen framför datorn och pratade med Sverige. Vi tog oss senare ut i backen tillsammans med Viktor eftersom Carl-Oskar kände sig lite krasslig och gjorde sitt livs misstag och stannade inne hela dagen. Väl uppe på berget skildes dock våra vägar åt eftersom jag och Carro ville till solen på andra sidan dalen medan Viktor hellre stannade kvar i skuggan och åkte i parken. Det var verkligen upplagt för en perfekt dag idag och humöret var på topp, dessutom är det ju vardag vilket betyder i princip folktomt på berget- nåja, det är inga köer i alla fall, och man behöver inte ta så mycket hänsyn i backen. Vi tog i alla fall Peak-to-peak-liften över till det andra berget där solen låg på, och på vägen över kunde man se enda ner i botten på dalen (vilket inte är helt vanligt eftersom det ofta ligger moln långt där nere, eller så åker man helt enkelt genom molnet) och det är faktiskt en ganska imponerande syn eftersom man hänger där uppe helt fritt 436 meter över marken. Planen för dagen var att försöka utforska de delar av berget som vi inte varit på tidigare, så jag och Carro hade sett ut ett område på kartan som såg fint ut så vi tog oss genast ner till den- ja, kanske långsammaste sitt liften i världen. Där får det dessutom (tillskillnad från alla andra sittliftar här) bara plats tre istället för fyra personer, vilket de två oobservanta skidåkarna bakom oss hade missat, och vips stod vi där uppradade fyra personer och väntade på liften som tyvärr bara kunde ta med tre av oss upp. Det hela resulterade i ett antal minuters stopp men till slut var våra drömmas mål nått.


Var det värt det? Att ta fyra liftar innan man egentligen kan ta sig ett åk och att offra säkert hela första timmen på att sitta i liften? Svar: JA! Det var nog de bästa åken vi har haft här hittills (om man kanske bortser från något puderåk) och allt var så himla roligt och bra. Solen stod som spön i backen, snön var perfekt, lite folk, bra humör, varmt, allt var bra helt enkelt. Jag kunde till och med lita på mina utslitna stålkanter och våga carva ut svängarna rejält utan att behöva vara rädd för att det ska släppa att jag ska kastas in som en vante mot någon maffig gran. Vi spenderade hela dagen där faktiskt (bortsätt från ett åk i parken) och gud så kul det var. Det känns verkligen som att det var det här vi kom hit för och nu har vi fått utdelning så det räcker och blir över (jag åker såklart gärna några dagar till i och för sig). Efter ett antal åk satte vi oss på en uteservering och åt våra medhavda bagel och njöt av solen innan vi tog några åk till, och sen åkte vi över till vårt hemmaberg igen för att ta oss ner mot stugan där C-O satt och väntade på att få höra om hur underbar dag han precis hade missat.

Kvällen har sedan spenderats med mat, handling av mjölk (vi glömde äggen så det blir klen frukost imorgon), uttag av kontanter och boendeletande. Tyvärr är det ju så att vi bara har vårt nuvarande hem till och med den 12e februari, så det börjar bli hög tid att leta något nytt nu. Som tur är verkar det finnas en del lediga boenden här i huset, och redan imorgon ska vi på visning av ett rum som endast ligger fyra dörrar bort. Alla vi trivs väldigt bra här och det vore ju himla smidigt om vi bara kunde ta våra saker och spatsera bort ett tiotal meter till vårt nya boende. Visst? Men mer om det en annan gång, den historien hör ju faktiskt mer till imorgon. Nu bjuder jag eder godnatt och önskar er en trevlig dag!

- Henke