5 är mer än 4

Jag var inte jättesugen på att blogga när vi kom hem klockan två inatt så jag drar igenom gårdagen nu istället helt enkelt. Det hela började med en (som vanligt) seg morgon. Det regnade dessutom en del så skidåkarhumöret låg inte på topp direkt. Dessutom var halva hushållet mörbultat sedan dagen innan så vi bestämde oss för att ta en välbehövlig vilodag... igen. Carro hade dessutom huvudverk redan när hon vaknade så att ta det lite lugnt var nog ett klokt val. Förmiddagen flöt på i makande takt och bestod av frukostätande och lägenhetsstädande (eller i alla fall halva lägenheten (eller egentligen plockade vi bara bort våra kläder)). Det var ju nämligen så att en Mr. Tim Theodor "My main man" Mihel skulle anlända till byn med bussen från Vancouver 12:40 och när man får finbesök är det ju bäst att man visar lägenheten från sin bästa sida. Jag och Carro gick i alla fall och mötte en glad, hungrig och aningen trött Theo vid bussen och efter en lång, lång resa alldeles på egen hand var han äntligen här. Det fina vädret verkade han ta med sig också för i ungefär samma ögonblick som han klev av bussen sprack himlen upp och solen började stråla ner på oss (tur att vi har solglasögon med oss så vi inte blir bländade). Väl hemma fick han ställa av sina väskor och se sig om i vårt palats och sen bar det, nästan på en gång, av mot Starbucks där vi tog varsin kaffe och catchade upp lite (vårt socker var dessutom slut så vi passade på att ta lite där, när det ändå är gratis liksom).


Under resten av eftermiddagen hängde vi mest runt här hemma en del (förutom en tripp till affären där kakorna var på rea och Theo köpte den där påsen vinägerchips han hade suttit och suktat efter hela resan). Viktor och Carl-Oskar lagade sen middag bestående av klyftpotatis (som vi inte haft på länge) och köttfärssås. Vi hade dessutom bestämt att göra stan en aning osäker igår kväll så vi taggade till lite inför det och sen runt halv elva tiden började vi röra oss in mot stan. Nu har de förresten höjt priset på bussen till $2,5. Skandal tycker jag eftersom den längsta turen man kan ta med bussen är ungefär 5 minuter lång. Jaja, vi gick till den där baren med krokar (ingen garderobsavgift) först men där var det väldigt tråkigt så vi gick vidare till nåt local-ställe där vi satt och hängde resten av kvällen. Det hela blev inte jättelivat eftersom många ändå var ganska trötta, inte minst Theo (konstigt nog) men det blev en trevlig kväll ändå.

Nu har en ny dag grytt (heter det så? grytt? grynat? grött?) och det snöar på för fullt. Än så länge har det inte hunnit komma otaliga centimeter, men det är kanske på väg under dagen. Vi är i alla fall galet skidsugna allihopa så blir nog till att äta frukost nu (efter någon har diskat all disk från igår- pax å inte).

- Henke