Snöigt värre!

What a day.. Till att börja med så var alla uppe och åt frukost innan halv nio- bara en sån sak! Ute regnade/snöade det och hade så gjort (mest snö) i ca 24h så det var rätt vitt ute..! Pudde tänkte vi, så frukost, påklädning och promenad till liften gick i ett jehu, men bara för att vi skulle komma fram och inse vårt misstag. Sovmorgon lönar sig alltid, och särskilt på helger. Kön var nämligen helt omänskligt lång, och där skulle man få stå i spöregnet. Men så fick det i alla fall bli, och så gjorde vi. I 30 min eller så. Väl uppe till midstation var kön till andra liften inte fullt så farlig, och där snöade det dessutom, så man blev åtminstone inte blöt. Men snögubbig!

Liften upp var kanske det värsta på hela dagen, då snön flög rakt i motsatt riktning = rakt i ansiktet på oss, och det med en hastighet på ca 40 km/h. Härligt stelfrusna när vi kom upp alltså! Men det var bara att bita ihop. Sammanlagt på dagen fick vi tre åk, och då var vi ute i ca 5h faktiskt. Liftköerna gjorde förstås sitt en del, men åken var dessutom långt över medel för vad våra "vanliga" åk brukar vara. Det andra var roligast, då vi hittat på våra vänner igen som vi som vanligt brukar tappa någonstans i början av dagen. Vi började med att skåra ut längs med toppberget, fast en bit längre ner än toppen förstås då alla liftar som så mycket som snuddade vi någon topp idag var avstängda på grund av vädret. Stigen vi åkte på gick genom små träddungar/mindre skogpartier och mynnade till slut ut i en liten backe där snön stod oss upp till knäna. KNÄNA! Förstår ni? Borde kanske inte nämna här att just den backen inte riktigt var en backe, utan på fel sida om "Ski area boundary- no patrol"… Men mamma, inte oroa sig! Den ledde ner genom en tätare skog och vi höll oss så nära backen vi kunde, och allt gick så bra så! Om man bortser från Theos lilla vurpa då båda hans skidor försvann under snön så gick allt fläckfritt faktiskt, och vi tog oss ut i backen så småning om helskinnade. Och glada! Ingen av oss har nog aldrig sett så mycket snö, någonsin. I alla fall inte jag. Det snöade konstant hela dagen, och då ovanpå de 25 cm som fallit i natt ja. Och ingen teas-snö då som Henke sa, utan här snackar vi flingor stora som femkronor, konstant. Kul hade vi, och snöiga blev vi! Men efter tre åk och fem timmar, ja då var vi nog rätt färdiga och började ta oss hemåt. Jag och Henke ville ta en sista sväng i skogen igen men Theo med sina miniskidor tog backen ner. Stackarn kämpade som ett djur hela dagen medan vi andra kunde surfa omkring lätt som en plätt på våra nya! Men inte klagade han för det inte, så dagens eloge till Theo. Dessvärre tappade vi bort honom på vägen så det blev lite krisigt en stund hur vi skulle hitta varandra igen, men det visade sig att han hade hittat hem alldeles själv så vi möttes glatt upp hemma sen!


Alla var relativt slut överallt under eftermiddagen, och det blev nog både en och två powernaps faktiskt. Så småning om slängde vi ihop lite middag, ris och biffar, jo man tackar! Och nu på kvällskvisten har vi sett den hemskaste filmen någonsin tror jag. Handlade om en kille som sprang omkring i Grand Canion och ramlade ner i en spricka och fastnade med armen under en sten, och efter fem dagar fast där nere sågade han av armen med sin fickkniv. True story dessutom, uscha. Så jag har en liten livskris nu och måste nog sova på saken. Samt vila benen lite!

Godnatt.
- Carro.