Sol, burgers och pulp fiction.

Dagen inleddes med diverse samtal och uppdateringar från hemvärlden. Och bortavärlden med för den delen, då det ju faktiskt är en hel del av bekantskapskretsen som inte är hemma längre. Trevligt alltihopa i alla fall, och en bra start på dagen. Vid elva tog vi oss upp i liften, och jag mötte pappa och Charlotte på ett trevligt litet ställe där det var lunchdags för deras del (hurtbullarna var ju ute vid nio..). Killarna åkte till parken och jag & co fortsatte vidare och tog oss så småning om över till Blackcomb. Just ja, glömde ju nämna det vackra vädret! Väderleksrapporten hade sagt lite moln och diverse snö, men när vi väl dragit undan gardinerna bara flödade solljuset in! Så början på dagen var verkligen underbar. Tyvärr var Blackcomb betydligt kallare, så trots de alldeles förträffliga backarna nu för tiden tog vi oss tillbaka rätt kvickt för att inte förfrysa. Avnjöt en kulinarisk lunch i form av den dagliga bageln i liften tillbaka. Torrare än någonsin och mättningsfaktor typ 50%, så frågan är varför vi ens bekymrar oss över att sätta i oss den.. Men men, det dög för stunden i alla fall!

Lägligt nog var Theo och Henke de första synen möttes av tillbaka på Whistler-berget, då hurtbullarna (familjen) var klara att bege sig hem för dagen. Theos ben var också slut så han tog sig hem bäst han kunde, medan jag och Henke följde med ner till Village för att få åka lite mer. Trots en lång dag hade det nämligen blivit rätt mycket lift, så ett långt åk kändes på sin plats. Väl där fick vi dock en glad överraskning i form av after ski på Starbucks innan hemfärd, vilket kändes mer än lägligt då tårna börjat anta formen av något mer djupfryst än vanligt. Och kaffe är ju alltid gott! Så efter det var vi redo för den sista biten hem igen (vilket innebär världens längsta lift, och sen raka vägen ner). Hemma lagades det lunch för fulla muggar av våra rumskamrater, men jag kände mer för powernap. Och pga vår relativt sena hemkomst var det snart dags att kasta sig in i duschen och i alla fall fixa sig lite anständig, då vi var medbjudna på middag ikväll igen! Och eftersom det var game-night gick det inte att boka bord (kanadensare och deras hockey alltså..), så det var bara att infinna sig snarast möjligt.


Kvällen till ära skulle vi äta här i Creekside, men vi hade nog så svårt att hitta till stället över huvud taget. När vi väl kom fram visade det sig vara.. mer som en mysig diner-inhemskt-burger-ställe än restaurangen vi besökte i söndags, men jag tyckte det var himla mysigt ändå! Dessutom satt det vinster och medaljer över hela väggarna som de vunnit i championships för förstklassig grillning osv, så det bådade ju gott. Och maten gjorde nog ingen besviken, hur gott som helst (vilket vi alla tre här instämmer i i vilket fall) och mätt blev man. Så tack än en gång för det! På vägen hem gick vi förbi affären för att köpa glass till kvällens film och sen skyndade vi hem fort som attan innan vi frös fast i gatan. Kvällens film blev till slut Pulp Fiction, så den avnjöt vi till glassen (eller ja, det var väl mest glassen vi avnjöt, filmen var mest grotesk. Men bra!). Tarantino är väl sannerligen en klass för sig, så jag är förvånad att jag faktiskt tyckte den var bra. Men nu är jag så trött att jag snart ramlar av stolen så det är hög tid att sova med andra ord. Hoppas på sol imorgon igen!

- Carrobarro.