Semmeldagen i efterskott.

Förlåt kära familj och vänner (och ovänner) för att gårdagens post inte kommer förrän nu. Det var nämligen så att efter kvällens film så somnade jag helt utmattad i någon sorts feberfrossa och med ont i hela kroppen, och orkade därför inte skriva ner hur vi haft det under dagen. (Det här skulle dessutom publicerats imorse men har inte blivit av förrän.. nu. Så dagens får ni imorgon!)

Igår alltså. Vi hade bestämt date med våra andra svenska kompisar kl 11, så jag och Henke skyndade oss upp för att möta dom. Theo var fortfarande stel i nacke och kropp efter hans kraschlandning här om dagen, så han stannade inne med Victor, som också var lite sliten. När vi kom upp väntade vi ungefär 20 min men när de aldrig dök upp åkte vi iväg själva (det visade sig att det tydligen var en Champions league-match som de glömt bort så de hade stannat hemma). Men jag och Henke klarade oss bra själva! Vi åkte lite i Symphony där det fortfarande fanns ett uns av puder kvar, och så fanns det lite hopp bland granarna som vi hoppade på innan molnen drog in. Där kan man även åka runt lite i skogen och  sen tog vi några åk i parken för att se vad för nytt de hade byggt upp. Det blev dessutom ett åk i lilla parken och jag hoppade alla hopp i medium-linen! Mäkta stolt. Efter tre timmar ungefär var det dock nog, och vädret blev sämre och sämre, så vi åkte hem igen. Under eftermiddagen gjorde vi inte mycket mer än andra dagar, dvs vi chillade, kollade lite på TV, networkade och gick och handlade. Eftersom det var semmeldagen handlade vi också ingredienser till att göra egna semlor! Det blev hamburgerbröd, marsipan, mandelspån och grädde. Vi åt middag när vi kom hem och medan jag diskade började Henke vispa grädde medan Carl-Oskar (med viss instruktion) rörde ihop någon sorts mandelmassa. Och sim salabim så hade vi tio fina semlor klara! Det tog inte länge innan faten var tomma vill jag lova. 

Efter den efterrätten orkade vi inget mer än att kolla på film, så vi trängde ihop oss i Theos säng (aka soffan) och såg Twilight. Killarna var mäkta imponerade… Och ja, sen somnade jag som sagt av sjukdomens plågor och vaknade inte förrän tio timmar senare, fortfarande lika dålig. Men den historien får ni imorgon! Nattinatt. 

- Carro.